Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Neutralitetspolitik för hundra år sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillräckligt beredt sig på krisens olika eventualiteter och satt sig
in i tanken att eventuellt nödgas välja ögonblickligt, och så kom
katastrofen, först med Köpenhamns bombardering och flottans
förlust 1807, så med hela det svåra kriget mot England och sist med
Norges förlust 1814. Danmarks historia under dessa år visar, hur
ödesdigert det kan blifva att genom en neutralitetskränkning låta sig
drifvas till partitagande i strid mot sina verkliga intressen.
Spekulationerna, huru det eljes skulle gått, kunna utsträckas äfven
att beröra Sveriges öden under samma tidsskede. Om Danmark 1807
gått med England, huru annorlunda, vill det förefalla, skulle ej
äfven Sveriges ställning kunnat utveckla sig efter Tilsitalliansen!
Både i Skåne och emot Norge hade vi sluppit hålla de betydande
stridskrafter, som nu måste stå i fält där, och rikets samlade styrka
hade sålunda med vida större eftertryck kunnat vändas mot det
ryska angreppet. Förevändningarna för detsamma — Östersjöns
spärrande för engelsmännen — hade ej heller med något spår af
rimlighet kunnat framställas, då, alldeles oberoende af Sveriges
hållning vid Öresund, Danmark naturligtvis lämnat Bälten öppna.
Äfven beträffande Sveriges ställning i den stora krisen har
emellertid ett synnerligen intresseväckande arbete helt nyss sett dagen i
den i Lund af adjunkten Anders Grade sistlidne december ventilerade
afhandlingen Sverige och Tilsitalliansen (1807—1810).
Själfständigt fullföljande de uppslag, som gifvits i den Clasonska
Gustaf-Adolfsforskningen, lämnar delta arbete på nya områden slående bevis
både på huru vid samtida aktstyckens utgifning »de sympatiska och
förståndiga drag» hos den svenska monarken, som akterna i sitt
verkliga skick meddela, ofta uteslutits, och på huru ett närmare
studium af utländska källor låta äfven de svenska förhållandena
framträda på ett helt annat sätt än i de gamla framställningarna. Icke
minst utmärker sig arbetet för den noggrannhet och omsikt, med
hvilken det låter läsarne göra bekantskap med de viktiga resultat,
som den omfattande utländska forskningen och aktutgifningen presterat
på hithörande fält under de senare åren. Hvad Sveriges egen
ställning angår, framträder skarpt utsiktslösheten jämväl för vårt land
att i en kris sådan som den dåvarande kunna hålla sig utanför.
Författaren framdrager också nya bevis för att konungens politik äfven
efter Tilsitfreden hvilade på riktiga grundtankar, och framhåller, att
ett försök till omsvängning af den svenska politiken från England
till Ryssland—Frankrike sannolikt icke alls skulle förbättrat vår
ställning. I bjärtaste drag framlysa nämligen den ryska politikens
trolöshet och bakslughet. Ryssland grep helt enkelt det franska
önskemålet om Östersjöns spärrning för engelsmännen såsom en
förevändning för att angripa Sverige och på det viset bemäktiga sig Finland.
I följd däraf sökte det också i det längsta fördölja sina anfallsplaner,
och äfven vår minister i Petersburg Stedingk lät länge invagga sig
i falska förhoppningar om att anfallet skulle uteblifva eller dröja.
En svensk eftergift åter skulle vid detta tillfälle antagligen blott
besvarats med ryska fordringar, att Sverige skulle stänga sina hamnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
