Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - »Det lykkelige Valg»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 257
sträckte sig nämligen för långt: han slöt förbund med skomager
Fingalsen.
Fingalsen spelar i sitt förhållande till Gelius samma roll som den
slaf som vid en romersk triumfators högtidliga intåg hade till
uppgift att hviska den segrande fältherren i örat: Kom ihåg att du är
en människa! Fingalsen är den demokratiska principen förkroppsligad.
Han är visserligen ej obenägen att stödja Celius, men han har både
ett och annat att invända mot honom: »Han har ikke den rette
Yd-myghed. Og han holder Vin i sit Hus!» Dessutom har han visat
en viss klandervärd benägenhet för att negligera Fingalsens och de
troendes kraf på energiskt inskridande mot en del förhållanden som
exempelvis Sommerbloms hårvattenshandel. Allt detta måste göras
upp vid valet, och härvid visar Fingalsen hvad han förmår. Han
är klart medveten om, att han disponerar en betydande mängd
röster och att han mycket lätt skulle kunna kasta Gelius ur sadeln,
om han hade lust; men han är klokare än så. Framför en öppen
strid föredrager han att stilla och obemärkt under hand tvinga Celius,
som i hans närvaro känner nederlagets fruktan iså sitt blod, till den
ena eftergiften efter den andra, ända till dess Gelius sitter inspunnen
i hans intriger som en förgäfves sprattlande fluga i ett spindelnät.
En särskild prägel får dessutom hans handlingssätt därigenom att
han breder ut en oljig och salfvelsefull religiositet öfver hela sitt
uppträdande. Han är alltid angelägen att framhålla, att han för sin
del främst af allt litar på Herran och förtröstar på hans bistånd;
han griper äfvenledes gärna hvarje lägligt tillfälle att pointera, att han
anser sig som en enkel folkets man utan anspråk på att räknas till de
bildade; men det skiner dock rätt lätt igenom att bakom dessa
ödmjuka talesätt icke döljer sig annat än misstro och afundsjuka. Han
tycker icke riktigt om, då Sommerblom tar honom på orden och
besvarar hans yttrande »Jeg er og blir en simpel Månd» med den
öppenhjärtiga repliken: »Det er De, Fingalsen. Men det kommer ikke
i Betragtning i vor oplyste Tid. Demokratiet kjender ikke Persons
Anseelse, som Gelius sa i sin store Tale.» Gärna och omedelbart
instämmer han däremot med Celius, då denne med den praktiske
politikerns överlägsenhet fastslår den moderna demokratiens
ståndpunkt gent emot den personliga kapaciteten: »De og jeg ligger ikke
paa Knse for Begavelsen, Fingalsen!» Han har emellertid en stark
känsla för hvem det egentligen är som sitter inne med makten, och
därför låter han också Gelius genomgå alla förödmjukelsens stadier,
ända till dess att han bekvämar sig till det yttersta: att tvinga
Sommerblom att låta Fingalsens medkämpe broder Sollös med böner och
besvärjelser försöka helbregdagöra Sommerbloms ofärdiga dotter
Matilde. Det är från Fingalsens synpunkt nödvändigt, ty »Brödrene
og Söstrene stunder efter et Under». Beräkningen är utan tvifvel
riktig, och att det hela misslyckas beror endast på att broder Sollös
i det afgörande ögonblicket visar sig opålitlig och i likhet med
broder Andersson hos Fröding rymmer sin väg med den stackars
Sommerbloms hustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
