Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den svenska kulturen i Finland. Af Per Olof von Törne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medborgare i Finland, oberoende af deras språk och nationalitet».
Åtgärden, som betecknade en beslutsam brytning med traditionen
från Runebergs tid, motiverades med behofvet att skaffa
klarhet i de etnografiska begreppen, som isynnerhet i de undre
befolkningslagren med dessas eljes klara nationalitetsgränser
betänkligt grumlades af att hvarje person som själf visste sig vara
svensk hettes vara finne — kanske utan att ens kunna tala
finska. Äfven inför utlandet hoppades man med reformen ernå
större klarhet i nationalitetsbeteckningen. Svårare visade sig
naturligt nog vara att införa ordet svensk som beteckning för
hvarje svensktalande person i Finland, något som äfven
påyrkades, och hvilket i själfva verket af en del studentvärlden och
ungdomsrörelsen nära stående personer redan antagits.
Egendomligt nog väckte ett sådant yrkande gensagor äfven i den
finskspråkiga tidningspressen, som häri såg någonting ofosterländskt,
oaktadt det finska språket själft aldrig haft någon annan
nationalitetsbeteckning för de svensktalande i landet än — svenskar.
Den svenska kulturen i Finland visar, såsom äfven af det
ofvanstående torde framgå, trots allt fortfarande en
omisskänlig lifskraft. Dess yttringar på vetenskapens, skönlitteraturens
och konstens områden ha i denna uppsats icke ens berörts;
de få väl ock förutsättas vara för Svensk Tidskrifts läsare
bekanta. Viktigt är att hos den svenska landtbefolkningen
känslan för det egna språket och den egna odlingen är vaken.
Därigenom har ett starkare hinder rests mot dess förfinskning
och den svenska jordens bibehållande i den svenska
befolkningens ägo väsentligt tryggats. Detta bidrar i sin tur till ökande
af trygghetskänslan inom den svenska bildade klassen. Ty här
— bland de yngre måhända mer än bland de äldre släktleden
— råder den fasta öfvertygelsen att ett oeftergifligt villkor för
vår trefnad är att en svensk befolkning bygger och bor i detta
land i de trakter som af ålder varit svenska.
Glädjande är ock att känslan af samhörighet och
förpliktelser mot stamfränderna i alla samhällsställningar bland de
bildade märkbart stigit. Dock måste medges att på en del håll
inom de högre klasserna en själfvisk liknöjdhet och ett begär
att uteslutande tillgodose de egna nöjena och det egna
lyxbegäret begynt göra sig gällande. I en tid som kräfver arbete och
offer är detta ett nedslående tecken, om också ännu blott ett tecken.
I det stora hela börjar det åter framstå klart, att den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
