Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Valutgången och Staaff parlamentarismen - Nykterhetslagstiftningens öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 443
Hur man än utlägger det sista valresultatet, har den liberala
parlamentarismen fått sin dom. Högerns ställning till densamma har
alltid varit fullt klar, och den har godtagits af nära 37 % af väljarkåren.
Socialdemokraterna ha vunnit sina 36 % af samma kår tack vare sin
tredubbelt gynnsamma position att vara ett konsekvent
oppositionsparti, att af gammalt ha kortaste vägen till de stora massorna och
att äga den fullständigaste valapparaten; parlamentarism eller icke, det
spörsmålet har varit absolut irrelevant för åtminstone 9/io a^ deras
väljare. Hur det kan vara med de 27 % af aktiva valmän, som ännu
följa de liberala fanorna, må lämnas därhän, men det är intet
ogrun-dadt kätteri att äfven bland dem misstänka bra mycket större
likgiltighet, än man skulle vänta efter de ledande partiorganens utläggningar.
Ty för dessa, som nu måste hålla god min i elakt spel, gäller det
att åtminstone bärga ett litet sken af »genombrottets» frukter undan
det allmänna nederlaget.
Djärfva fantasier torde nog hoppats något mera, torde räknat på
en ny blockparlamentarism, där en socialdemokratisk ministär
tjänade som murbräcka, medan liberalerna i lugnt skymundan följde
efter, oumbärliga för att trygga kammarmajoriteten. Men som
socialdemokraterna, likt landtmannapartiet under 70-talets maktdagar,
knappast finna skäl att äfventyra sin förmånliga ställning, inskränka sig
liberalismens klokare strateger till att binda på dem det
parlamentariska krafvet som en folkfrihetens oundgängliga förutsättning.
Under de senaste veckorna har socialdemokratiska partistyrelsen
tagit ett formellt steg till underhandling med liberalerna om
samarbete — ett steg, om hvars reella syfte de lärde tvista. Hvad ett
dylikt samarbete skulle komma att medföra inom själfva
riksdagsverksamheten, skall ej här diskuteras. Nu behöfver blott sägas, att
det svenska statsrådets sammansättning icke bestämmes af några
parti-konklaver, hvilka det vara må, eller af andra för vår författning
främmande organisationer. Därutöfver bör understrykas, hvilket
moraliskt nederlag parlamentarismen i år lidit, icke blott genom några
politiska val utan genom viktigare händelser. Just den regering, som
man hotfullt förklarade sig vilja »se öga mot öga» och som i olika
toner afhånades såsom sittande »på konungens nåd» och såsom dömd
i alla rätttrogna parlamentariska ögon, ängslas nu partipolitiker
af alla färger samfälldt att mista. Äfven de mest förblindade inse
fördelen af att i ett läge sådant som detta hafva en partilös regering,
den oöfverskådliga faran af att i dylika tider ha en partiregering.
Men ett politiskt system, som icke bjuder garantier för en styrelse
lämpad för en stats mest afgörande ögonblick — det systemet är
det något fel med. Allra minst bör det försökas i vargatider sådana
som de nuvarande.
I Svensk Tidskrift (årg. 1912 sid. 389 ff.) ha på
sin tid framhållits de förhoppningar och farhågor,
som knötos vid de då just framlagda förslagen till förändringar
i systembolagens verksamhet samt vid nykterhetskommitténs tillsät-
Nykterhetslagstift
ningens öde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
