Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - D. G. Monrad och Nordens 50-årsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598 DAGENS FRÅGOR
själ, från hvilken den framgått. Redan till själfva sin affattning
saknar Monrads apologia pro vita sua helgjutenhet. Till sina
hufvud-partier utgöres den af tämligen torra och något osmälta kritiska referat
ur föreliggande aktsamlingar och arbeten om 1864 års danska kris. Men
dessemellan finner man partier af det allra största psykologiska
intresse och skrifna med en förunderlig glöd, helst om man betänker,
att det är en sjuttioårings verk. Med oblidkelig energi går Monrad
tillrätta med sig själf och bevekelsegrunderna för sitt handlingssätt
i afgörande ögonblick. Och dessa själfrannsakningar äro klädda i en
yttre dräkt, som på ett förunderligt sätt betager och griper och
som både i sitt eliska patos, sin nålhvassa ironi och i uttryckens
klangfärg för tankarna till tidsskedets främsta religiösa snille,
Kierkegaard.
Ser man åter till den utrikespolitiska uppfattning som genomgår
skriften, så kan man ej undgå att bli slagen af dess frändskap i
mycket med den som tog sig uttryck i de Förenade Rikenas
hållning. Där är samma oförmåga eller motvilja att i tid se
verkligheten in i ögonen, samma benägenhet att i de viktigaste afgöranden
låta sig bestämmas af förutsättningar, med mera fäste i möjligheternas
luftiga värld än i verklighetens, samma bristande ögonmått för själfva
maktfaktorernas afvägning, som ibland brukar förväxlas med tron på
rättens seger. Man finner ock samma ärliga och sympatiska patos
för tidens frihets- och nationalitetsidéer. Särskildt frapperas man af
i hvilken grad den danske statsmannen behärskas af nationalitetsidén
och huru denna ibland skymmer blicken för statens betydelse, såsom
i den egendomliga och karaktäristiska bevisningen för att det är
bättre för en nation att hel och odelad råka i en eröfrares händer
än att se en spillra af sitt jag under främmande statsmakt. Det är
i själfva verket föga förvånande att, när en idealism af detta kynne
fått slå sin panna blodig mot en obevekligt hård verklighet, den kan
hamna i den själfuppgifvelsens pessimism, som tager sig uttryck i
Monrads »Politiske Dr0mmerier», de båda berömda föreläsningarna å
Köpenhamns universitet, hvilken beklämmande verkan på åhörarna
Peter Vedel så ypperligt skildrat i Tilskueren. Denna pessimism
åter-klingar nog på ett och annat ställe i denna bok. Monrads sista och
slutgiltiga ståndpunkt blef den icke, men i denna punkt kunna dock vissa
riktningar i det moderna Danmark peka på honom som en af sina
andliga fäder. Det kan vara nyttigt att erinra därom för dem, som
i kriget vilja se ett hälsomedel för hvarje sjuk statskropp.
Det europeiska statssystemet genomgår för närvarande en kris,
sådan den ej skådats sedan Napoleons dagar. Desto lärorikare är
det att tillse, huru våra förfäder lyckades genomgå närmast
föregående visserligen vida mindre genomgripande kris, som direkt berörde
de nordiska staternas grupp. Dåtidens glada tilltro till egen kraft
och »rättens seger» är nu kanske förflyktigad. Dock kunna vissa
tecken göra en iakttagare tveksam, huruvida i grunden den allmänna
förmågan att fatta lägets verkliga allvar är så mycket större. Men man
har i stället rätt att förmoda, att den ansvariga ledningen är därom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
