Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Genom Litauen och Kurland i krigstid. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GENOM LITAUEN OCH KURLAND I
KRIGSTID
AV FIL. D:R VERNER SÖDERBERG
Ett uppdrag från den svenska Hjälpkommittén för de
nödlidande i Litauen förde mig sistlidne november månad
till detta, äfven i fredstid, af svenskar sällan besökta land, där
enligt sägnen nordiska vikingar för öfver tusen år sedan brutit
bygd och där Karl XII:s härar kämpat under striderna om
Östersjöväldet. Mitt ärende var att med det ockuperade landets
tyska militära myndigheter aftala om sättet för sändande af
understöd i penningar och varor till den nödlidande litauiska
befolkningen bakom tyska östfronten. Under resan, hvilken tack
vare Stora generalstabens tillmötesgående utsträcktes genom
västra Kurland upp till Libau, fick jag rikligt tillfälle att
iakttaga hvardagslifvet i de nyockuperade områdena, och mina egna
flyktiga turistiakttagelser kompletterades genom upplysande
samtal med militärer i de tyska härarnas högkvarter samt med
kvarboende »infödingar» och nykomna tyska
förvaltningsämbetsmän. Det är några af dessa anspråkslösa personliga intryck på
en färd bakom fronten, som lämnas här nedan.
Några litauiska flyktingar, med hvilka jag före utresan
sammanträffat i Stockholm, hade med stöd af ryska tidningsnotiser
uttalat allvarliga farhågor för att Kovno och Vilna skulle ha
skjutits sönder och samman vid den tyska eröfringen af dessa
det forna storfurstendömet Litauens båda historiska hufvudorter.
Lyckligtvis voro dessa i Ryssland gängse rykten fullständigt
vilseledande. I Vilna kunde man af krigets direkta spår
knappast iakttaga annat än att nästan alla kyrktorn mistat sina
klockor, hvilka synbarligen i stor hast nedtagits och bortförts,
samt att sockeln till Antokolskijs staty af Katarina II invid den
romersk-katolska Stanislauskatedralen stod tom. I båda fallen
var det emellertid ryssarna, som vid sin brådstörtade reträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:21:17 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1916/0037.html
