Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Af O. Wieselgren - Verner von Heidenstam: Nya dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
UR BOKMARKNADEN
Edmond de Goncourt berättar på ett ställe i sin innehållsrika
dagbok en roande anekdot om presidenten Grévy. Då denne en gång
sammanträffade med direktören för Palais des beaux arts frågade
han honom hur han ansåg årets konstutställning vara beskaffad.
»Intet öfverlägset arbete, men en god medelnivå», gaf den
tillfrågade till svar. Detta meddelande gjorde Grévy mycket belåten.
»Utmärkt», svarade han, »det är som sig bör i en republik».
Sverige är visserligen ännu så länge, trots
Mynttorgsdemonstra-tioner och motioner af borgmästare Lindhagen, en monarki och ej
en republik, men i litterärt hänseende ser det ut som om man
åtminstone praktiskt taget hyllade en åskådning motsvarande Grévys
republikanskt utilitaristiska estetik. Årets litterära nyheter hålla sig
i allmänhet på en passabel genomsnittsnivå, som ej är ägnad att
ingifva ens den mest öfvertygelsetrogne demokrat och republikan några
som helst farhågor.
Ett verk höjer sig emellertid öfver alla de andra och må därför
inleda denna öfversikt: Heidenstams Nya dikter.
Då man läser denna Heidenstams tredje diktsamling, erinrar man sig
ovillkorligen, hur förhållandena gestaltade sig, då han senast, det vill
säga för tjugu år sedan, utgaf sin andra samling dikter, den som
följde Vallfart och Vandringsår. Vid den tiden stod det ännu full
strid mellan gammalt och nytt i den svenska litteraturen, partierna
bekämpade hvarandra med otrolig häftighet, och de personliga
antipatierna voro särskildt på vissa håll så starka, att man i ifvern aldrig
korn sig för med att undersöka, om verkligen de olika gruppernas
konstnärliga ideal voro så skarpt skilda^ åt som man i första
ögonblicket kunde tycka. Heidenstams dikter buro samma prägel som
tiden. Där fanns en rikedom af tankar och stämningar, ej alltid
fullt klart utgestaltade men genomträngda af ett djup och ett allvar,
som den svenska diktningen ej på länge haft att uppvisa. Den
epigonromantik, som länge varit föremål för den yngre generationens
anfall, fick sin innehållslöshet och sin tomhet mera obarmhärtigt
blottad af Heidenstams formsköna och tankerika diktning än af alla
de satiriska attacker, som riktades mot densamma af den nya
littera-rens polemiska skribenter. Och med åren har det allt mer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
