Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Ryska framtidsdrömmar - Masspsykologi och gräslighetshistorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 227
Gud själf kalladt att återskänka världens forna medelpunkt dess gamla
betydelse. Och för Ryssland är Konstantinopels eröfring ett heligt
och oafvisligt mål. Hagia Sofia, det är medelpunkten i det ryska
folkets segerdrömmar. För att återvinna Den heliga vishetens tempel
till kristendomen är det som Rysslands härar gå till strids. Den kamp,
som nu pågår, är icke en täflan om landområden, om kommersiella
förmåner eller om politiskt inflytande; det är Rysslands stora strid
för de höga religiösa ideal, utan hvilka det icke kan lefva och ej
heller vore vardt någon längre lifstid. Det är ett heligt krig, där de
ryska arméerna kämpa för hela mänsklighetens gemensamma sak lika
mycket som tör sin egen.
Så beskaffad är den åskådning, som man nu sträfvar efter att sprida
bland det ryska folket och med hvars mystiska tjuskraft man söker elda
slavismens stridsmän till entusiasm för kriget och eröfringspolitiken.
Vi svenskar ha redan för länge sedan haft tillfälle att lära känna
den. I en serie uppsatser, af hvilka några skrefvos redan i
början af 1880-talet, har Hjärne framställt och analyserat hela denna
tankeriktning (uppsatserna i fråga äro omtryckta i essaysamlingen
Östeuropas kriser och Sveriges försvar, Stockholm 1914). Nu som
då framkallar studiet af densamma en liflig känsla af hur djupgående
den skillnad är, som förefinnes mellan västerlandets lagsamhällen och
den slaviska världens af mystisk religiositet och anarki genomsyrade
statsorganisation. Mer än någonsin förut har man emellertid i vår
stormfyllda tid anledning att med uppmärksamhet följa utvecklingen
af dessa idéer, och säkerligen gör man klokt i att icke underskatta
deras betydelse för den ryska politiken.
I Svensk Tidskrift ha tidigare (årg. V h. 5 sid. 386
ff.) belysts de andliga förvillelser, som utgöra
jordmånen för dessa gräslighetspublikationer, hvarmed
vi under detta krig lyckliggjorts i så rikt mått. Till
de faktiska exempel, som där framdrogos, kan fogas ytterligare ett,
hvilket är ytterst karakteristiskt för dylika lögnepidemiers uppkomst
och spridningsmöjligheter, desto mera som det icke rör sig om något,
som kunnat sätta blodet i svallning genom sitt direkta sammanhang
med krigshändelserna.
Att massor af r}rska trupper under krigets första skede fraktades
genom England var länge en fullkomligt bergfast folktro bland
engelsmännen. Företeelsen är ganska märkvärdig med hänsyn till alla de
faktorer som talade mot saken. Tron på att banan till Arkangel skulle
medgifva några trupptransporter i större skala må vara förklarlig:
tanken att det skulle ligga någon rimlighet i dessa truppers
urlast-ning någonstans i norra England för att efter en järnvägsresa till
sydkusten ånyo undergå en em- och debarkering må också accepteras,
ehuru saken ju är ur teknisk synpunkt orimlig. Men att tusentals
människor med egna ögon sett dessa massor af ryska soldater är
dock ett folkpsykologiskt fenomen, som är ägnadt att förvåna —
framför allt när vi tänka på att det här gäller en befolkning ansedd som
Mäss-psykologi
oeh
gräslighets-historier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
