Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Sverige och världskrisen för hundra år sedan och nu. Af Sam. Clason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med därtill fogad skadeståndsplikt. Från hvarje slags
konfiskation och förköp undantogos emellertid uttryckligen en rad
svenska exportartiklar såsom sill, stångjärn, stål, koppar, bräder,
plankor m. m., hvilka fingo fraktas på neutrala fartyg hvart
som helst. Då sistnämnda varor utgjorde Sveriges förnämsta
exportvaror — omkring 70 procent af hela dess export vid denna
tid — betydde sålunda uppgörelsen, att den ojämförligt mest
betydande delen af svensk export var fritagen från hvarje
intrång af de engelska krigsfartygen, äfven om den gick till
fiendehamnar. I öfrigt hade, såsom vi sett, begreppet kontraband,
som finge konfiskeras utan ersättning, bestämdt fixerats, under
det att vissa andra varor skulle ersättas högre än
varuvärdet, därest de beslagtogos för engelsk räkning. Trots Englands
öfvermakt på alla haf hade den svenska regeringen således
förstått förskaffa den svenska handeln för dåtida förhållanden
mycket förmånliga villkor. Förmodligen skulle vi i våra dagar
vara högeligen belåtna, om vi lyckats genomdrifva en
motsvarande uppgörelse för vår nuvarande handel.
Med slutet af 1805 inträdde Sverige som bekant i
vapenskiftet på samma sida som England. Af intresse är då, huru den
sistnämnda makten uppträdde såsom bundsförvant. Två
former af understöd förekommo, subsidier och hjälptrupper. De
förra klickade icke, låt vara att de gåfvos i vida mindre
utsträckning än svenskarna ansågo sig berättigade att erhålla.
Beträffande åter hjälpsändningarna fick man tyvärr göra samma
erfarenhet som hundra år tidigare mot slutet af det stora
nordiska kriget, nämligen att understöd visserligen afsändes men
ingenting uträttade. 1807 sändes sålunda hjälptrupper till
Pommern men först efter ett så långt dröjsmål, att detta
omintetgjorde betydelsen af deras ankomst, och därtill
tillbakakallades de så godt som omedelbart, hvilket utsatte
bundsförvanten för ytterligt ökade faror. 1808 kommo till Göteborg
andra trupper ledda af general Moore, hvilken från första stund
af sin därvaro gjorde till sin uppgift att finna
förevändningar för sitt återvändande, så att sändningen skulle blifva
alldeles gagnlös för Sverige. Ett England, som till
bundsförvanter sänder åtskilligt med penningar, men relativt litet
trupper, är således icke någon nyhet.
Här ofvan uppkastades spörsmålet, om icke vårt land skulle
i denna tid haft gagn af bibehållande i oförändradt skick af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
