- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjette årgången. 1916 /
339

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Krigsberedskap och folkanda. Af Carl Rosenblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

instinktivt hellre den förman, han känner stå öfver sig i
uppfostran och bildning, än sin sociala jämlike. Betydelsen af
befälets kultur gentemot de värnpliktiga af öfverklassen är än
mera själffallen. Ett ur dessa synpunkter demokratiseradt befäl
är en contradictio in adjecto, och dock har utplånandet af
gränserna mellan befäl och underbefäl blifvit ett
älsklingsnummer på det radikala och socialistiska programmet. Erfarenheten
från världskriget kommer helt visst att kraftigt bekräfta den
bildade mannens öfverlägsenhet som ledare och föregångsman.

*



Vid handläggning af frågor rörande riksförsvaret betonas med
full rätt kraf på effektivitet och valuta för pengarna. De kraf
som här ofvan framställts fordra inga anslag; de kräfva blott
att taga afstånd från en del fördomar, förlegade doktriner och
till pjåskighet urartad humanitet; de fordra blott att vi ändtligen
lära oss se sundt och praktiskt till botten af krigsproblemet,
lära oss fatta, att vi stå inför nödvändigheten att verkligen lösa
det. Det fordras, att stora delar af värt folk ej, som hittills,
betrakta krigsinrättningarna som ett ofrånkomligt ondt, hvilket
så långt mer eller mindre anständigtvis lät sig göra, borde hållas
nere och undan. Beträffande materiel och organisation börja
vi ändtligen komma en bra bit på väg. Inför tidens allvar
upplefva vi en renässans af nationalkänsla och fosterlandskärlek.
Dessa moraliska, organisatoriska och materiella resurser kunna
emellertid ej utnyttjas utan en inför alla krigets påfrestningar
säkerställd krigslydnad. Men en disciplin, som skall bestå i
yttersta nöd och fara intill döden, som skall förmå besegra
mänskonaturens primitiva drifter, såsom själfbevarelseinstinkt,
mottaglighet för lidandets, försakelsens och motgångars
nedbrytande inflytande, kan ej byggas på moralisk grund allena. Den
kräfver ovillkorligen stöd af yttre, till vanenatur innötta strama
disciplinära former. Vill man säkert nå målet, måste man
underkasta sig medlen och vårt folk måste tvingas inse att vid
krigsutbildning, uppfostran och järnhård drill måste oskiljaktigt
samarbeta. Det militära lifvet är i hög grad känsligt för
psykologiska faktorer; och det kan ej bestridas, att den brist på sinne
och intresse för mänskokännedom, som karakteriserar svenskt
folklynne, utöfvat inflytande på hvarjehanda militära
förhållanden från försvarsfrågans handläggning till öfningar och
truppbehandling. Ingen härordning förmår göra oss till ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:21:17 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1916/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free