Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Den blå postboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 DAGENS FRÅGOR
pade prisrättspraxis (den 13 mars). En dylik principiell skiljedom
ville England ej underkasta sig utan begränsade (den 5 juni)
uttryckligen sitt anbud till att gälla tvister rörande paketpost å svenska
fartyg, hvilka redan afdömts i prisrätt samt efter missnöjes
anmälande från svenskt håll ej kunnat ordnas på diplomatisk väg, och
till-lade den 6 juli — d. v. s. sedan den svenska regeringen den 29 juni
själfmant förklarat anledning ej längre föreligga att innehålla de
beslagtagna postpaketen utan under förbehåll af sin fulla
handlingsfrihet för framtiden frigifvit dessa — som ett nytt villkor, att Sverige
skulle helt enkelt återupptaga transiteringen af postpaketen jämlikt
1904 års postkonvention. Detta nya villkor, som bl. a. skulle
inneburit ett erkännande från svenskt håll af dess åtgärders formella
oriktighet, tillbakavisades bestämdt af den svenska regeringen (den 24
juli och 17 augusti). På den punkten står saken för närvarande,
såvidt de i blå boken publicerade akterna upplysa. Ett par efter dess
afslutande bekantgiorda noter meddela intet sakligt nytt.
De enda gripbara resultat, som häraf framgå, äro väl, att den svenska
regeringen, sedan protestvägen mot de engelska sjökrigsreglerna
visat sig ineffektiv, tillgripit en repressalieåtgärd samt mot engelska
gensagor upprätthållit denna, ehuru det för tillfället beslaglagda
godset frigifvits för att visa det största möjliga tillmötesgående. I
öfrigt visa de växlade akterna tydligt nog, att Sverige i förtroende
till sin goda saks styrka icke tvekat att gifva största rimliga
omfattning åt det från engelsk sida på förslag bragta skiljedomsförfarandet,
medan England dels sökt i högsta grad inskränka dettas räckvidd
och dels till sist gjort hela proceduren beroende af ett nytt villkor,
som icke blott skulle inneburit ett fullkomligt svenskt återtåg utan
äfven betänkligt hade prejudicerat vår ställning inför skiljedomen.
Det är utan vidare tydligt, hvilkendera sidan som kommit till korta
på denna punkt, något som torde förklara diverse harmsna utlåtelser
i engelsk press och hos dess härvarande språkrör. Icke heller kan
det sägas vara någon vidare stark ståndpunkt, när den engelska
diplomatien gent emot den svenska regeringens folkrättsliga
argumentering egentligen blott åberopat krigslägets fordringar — d. v. s. just
hvad man från tyskt håll gjort i fråga om u-båtskriget — och
ställningen förstärkes visserligen icke genom en ämnet knappast
vidkommande polemik rörandea 1907 års ll:e Haagkonvention och den
numera fullständigt undanknuffade Londondeklarationen. Är det i
känslan häraf, som åtminstone tonen i den engelska delen af
skriftväxlingen under dennas gång afsevärdt förändrats? Den l januari d.
å. har man i England »with considerable surprise» läst den svenska
noten af den 18 januari, finner det nödvändigt att hos dess
upphofsman förutsätta »some misapprehension of the fäets» såsom förklaring
till »their otherwise inexplicable and indefensible procedure», hvilken
jämväl betecknas såsom »somewhat arbitrary», samt kräfver »the
im-mediate release» af det beslagtagna. Det är efter så skarpa utlåtelser,
hvilka stå i märkbar kontrast till de svenska diplomaternas urbana
språk, ganska öfverraskande men naturligtvis enbart glädjande, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
