Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - De ryska judarna under världskriget. Af M. Ehrenpreis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Berlin-kongressen 1878 fick Rysslands representant, Gortsjakoff, höra
bittra sanningar angående judarnes behandling af de delegerade
från de nu med Ryssland förbundna länderna (Beaconsfield,
Waddington, Comte de Launnay). Äfven eljest hörde det till
Englands och Frankrikes ärorika traditioner att försvara de
förtryckta judarne, och den nyare judiska historien har att
anteckna flere fall af diplomatisk intervention från västmakternas
sida till förmån för judarne. Men nu — man vore frestad att
säga: »mänskligt, alltför mänskligt!» — är man full af
finkänslighet mot den »käre vännen» och gör långa omvägar för att
undgå judefrågan.
De stora engelska och franska tidskrifterna, hvilka naturligtvis
sysselsätta sig ingående med ryska angelägenheter, beflita sig
ängsligt att helt och hållet undgå judefrågan. Tillfälliga
frimodiga pressuttalanden öfver detta »kinkiga» tema reduceras
obarmhärtigt af censuren till »passande» mått. Tystnadens svarta
bårduk är bredd öfver detta komplex af frågor. Man är
visserligen ofta indignerad i sitt inre, men biter sig i läppen och
tiger. Trots allt detta måste det fastslås, att man i Västeuropa
lyckligtvis icke helt svikit de traditionella sympatierna för de
förtryckta judarne; man uttrycker dem blott så ljudlöst som
möjligt och med största försiktighet.
Här några få exempel. När dumarepresentanterna våren 1916
aflade besök hos västmakterna, uttalades till dem från alla
tongifvande kretsar en önskan och ett råd, att judarnes ställning
så fort som möjligt måtte ordnas. Också den franska
republikens president, Poincaré, talade — enligt tillförlitliga
meddelanden — med dumadelegationen i detta syfte. Den därpå
grundade berättelse, som efter hemkomsten uppsattes af de
deputerade (bland hvilka också befann sig den sedermera till
inrikesminister utnämnde Protopopoff), det bestämda intryck,
som de hemförde från västern, att judefrågan allmänt med
misshag betraktades såsom den sårbara punkt, hvilken fortast
möjligt borde skaffas ur världen — man får hoppas, att detta gjort
intryck i ryska regeringskretsar.
Den franska pressen, särskildt Hervés organ, har flere gånger,
delvis med hänvisning till de neutrala, påpekat denna frågas
världspolitiska betydelse. »Ils (les neutres) ne comprennent pas
que, faisant la guerre du Droit, les Alliés admettent la mise
hors du loi de tout un peuple et le laissent dans une telle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
