Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den ryska mobiliseringen i juli 1914. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänna ryska mobiliseringsorderns fullständigt afgörande
betydelse för frågan krig eller fred för Tysklands del och dels
äfven som vederläggning af gängse påståenden, att tyska
generalstaben sorglöst dref fram krigsbeslutet utan bekymmer rörande
utgången och i hopp om engelsk neutralitet.
Ett uttalande i Vossische Zeitung af nuvarande general Hell,
nu Mackensens generalstabschef i Rumänien, i aug. 1914
stabschef i Allenstein vid ryska gränsen, redogör för Moltkes
telefonsamtal med honom morgonen den 31 juli just om den väntade
definitiva bekräftelsen på Rysslands mobilisering, och raden af
nya tyska bidrag till mobiliseringens historia slutas af ett inlägg
i Frankfurter Zeitung från chefen för tyska generalstabens
»Nachrichtendienst» om de dit inkomna rapporterna. Där omtalas, att
natten till den 31 juli mellan kl. 1 och 3 kom första rapporten
om att »mobiliseringsordern anslagits i det ryska gränsområdet
den 30 juli». Kort därpå lyckades man få ett dylikt plakat
öfver på tysk mark, men klockan blef 11 på f. m. den 31 juli,
innan det hann föras till vederbörande »Nachrichtenoffizier»
i Allenstein och dess innehåll af honom kunde pröfvas och
bekräftas. Andra bekräftelser hade under tiden ingått, och
»inemot kl. 12 fanns intet tvifvel mer om att Ryssland faktiskt
mobiliserade i full utsträckning». Därmed hade Moltke fått det
sista bevis han på natten sagt sig afvakta, men ej ens då
tillrådde han omedelbar mobilisering, utan det kl. 1 på middagen
fattade beslutet lydde på »proklamering af öfverhängande
krigsfara». Samtidigt sände som bekant Tyskland sitt ultimatum
till Ryssland, och följande dags eftermiddag, den 1 augusti,
beordrades mobiliseringen.
Frågan om ansvaret för världskrigets utbrott kan naturligtvis
ej lösas med en bekväm enhetsformel eller med konstaterandet
af dag och timma för mobiliseringarna. Ett af de allra mest
vägande och för det ryska krigspartiet — jämte dess västerländska
tillskyndare — mest besvärande fakta, som tillförts materialet
för denna frågas lösning, är emellertid ryske generalstabschefen
Janusjkjevitjs under edlig förpliktelse inför rätta gifna förklaring:
»Jag försäkrar bestämdt, att man i Ryssland måste räkna med
den 30 juli som första mobiliseringsdag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
