Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Jordbruk och skogsbruk i Norrland. Af Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enheter är utan fråga den grundläggande uppgiften i norra Sveriges
skogsbygder. Det är en oförtjänt nåd, att det blifvit ekonomiskt
möjligt, ja fördelaktigt att på så sätt rätta begångna felsteg,
medan samtidigt det intensiva jordbrukets seger skapar
förutsättningarna för att den djupt ingripande reformen af
ägoförhållandena skall kunna genomföras utan att därför den
jordbruksidkande befolkningens själfständighet uppoffras. Det är i detta läge,
staten genom den senaste Norrlandslagstiftiiingen ingripit.
Otvifvelaktigt är det dess rätt och dess plikt att ha ett ord med i laget vid så
djupgående förändringar och klokheten bjuder säkerligen att ej helt
åt det enskilda kapitalet och det enskilda initiativet lämna äran
— och vinsten — af ett storverk sådant som att uppreda de
nordsvenska skogsfrågorna. Det vore därjämte ovärdigt och orätt att
svika en samhällsklass, som i ett brydsamt läge sätter sin lit
till staten, och tecken finnas, som tyda på att statshjälp
verkligen är behöflig både för att åt bönderna bevara jordbruksjorden
och för att hålla de särskildt i de bördigare bygderna betydande
odlingslägenheterna öppna för framtida odling. Däraf följer
emellertid ej, att det ingripande, som skedde, också i allt varit
ändamålsenligt. För Norrland är det kanske tills vidare
viktigare än något annat att förskonas från nya experiment och
nya uppslitande strider. Men ju mer det nydaningsarbete
inom jordbruk och skogsbruk, för hvilket arbetsro nu fordras,
hinner visa sina frukter, desto viktigare skall det visa sig vara
att i tid ha sökt vinna klarhet om huruvida den politik, vi
slagit in på, stöder eller motverkar det ekonomiska lifvets
själfläkande krafter i deras sträfvan att hela de sår, det
administrativa oförståndet slagit. Det är åtminstone tänkbart, att man ej
främjar jordbruksintressets renässans genom att vid
jordbruksfastigheterna fastkedja skogsanslag, som måste locka till fortsatta
skogsköp och skogsspekulationer. Det är äfven tänkbart, att man
utlämnar stora vidder skogsmark åt städse fortsatt rofdrift, om
man på konstlad väg binder öfverflödiga skogsanslag vid
brukningsdelar, som ej äro starkare, än att det vid hvarje svårighet
och framförallt vid arfsskiftena är en nästan oöfvervinnelig
frestelse att tillgripa skogskapitalet. Och till slut: är det ej
administrativ valhändthet att midt i en hastigt fortlöpande utveckling
i stort sedt låsa fast ett ofullgånget tillstånd, ej som ett
provisorium, tills man vunnit klarhet om målen för en skapande
och uppbyggande politik, utan som den definitiva lösningen?
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
