Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 25. 6. 1918 - Bakom ententediplomatins kulisser - Det rysk-tyska återförsäkringsfördraget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 DAGENS FRÅGOR
stackars tidningen Adeverul finner sig plötsligt både beröfvad de tyska
bolagens annonser och ställd inför en afsevärd förhöjning i
papperspriset från det illasinnade pappersbrukssyndikatets sida — den
behöfver ett lån på 70—80,000 francs, och bankerna önska garanti för
detta från ententelegationernas sida; dessa tillstyrka, »hvarvid man
naturligtvis bör räkna med den möjligheten att dessa lån aldrig komma
alt återbetalas till oss.» Take lonescu, den bekante rumäniske
politikern, hvilken förmedlat denna lilla affär, förekommer också i en
annan dylik af mera komplicerad beskaffenhet, hvilken emellertid
slutar så, att han för att rädda tidningen Universul åt den goda sidan
från ryska regeringen får en garanti mot personliga utgifter på 50,000
francs om året, beräknad för sju år. Hvad summornas storlek
beträffar, har franske ministern sommaren 1915 förbrukat 100,000 francs,
vid samma tid få ryska, engelska och franska ministrarna hvardera
50,000 francs till sitt förfogande, i jan. 1916 anslår ryska
ministerrådet 100,000 rubel till subsidier — detta allt framställdt som
småsummor i jämförelse med hvad centralmakterna spendera.
Ur synpunkten af dessa upplysningar bör man läsa ryske ministern
Gulkevitsjs berömda telegram från Stockholm af den 4/17 juli 1917
(alltså efter tsardömets fall och demokratins seger i Ryssland), där
han meddelar, att »till följd af amerikanske och engelske ministerns
motvilja mot att direkt inverka på pressen med anledning af de faror,
som afslöjandet af en dylik påverkan skulle medföra», franske ministern,
stödd af sina ryska och italienska kolleger, föreslagit att drifva
propaganda ej genom Stockholms Telegrambyrå, utan genom att inverka
på arbetarsammanslutningarna, som i sin ordning skulle inverka på
pressen; måhända kunde Frankrike ställa intill 100,000 kr. till
förfogande för propaganda.
Det gäller här svenskar och inte rumäner, och man saknar alltså
anledning att förutsätta personlig ohederlighet från de påräknade
hjälparnes sida — understöd kan ju för öfrigt till och med i Rumänien
lämnas »utan vederbörandes kunskap därom». Men nog borde vid
läsningen af dessa bidrag till ententepropagandans karaktäristik svenska
medborgare betänka sig en gång till, innan de låna sig till marionetter
i spelet, äfven om det blott skulle gälla en telegrambyrås
upplysningsverksamhet »med uteslutande svenskt kapital»!
Otto Hammanns memoarer, hvilka refererades
i senaste häftet af denna tidskrift, ha som
man lätt kan förstå väckt ett synnerligen lifligt intresse i Tyskland, där
tilldragelserna år 1890 allt fortfarande bevaras i godt minne och där
man diskuterar det politiska läget vid Bismarcks afgång nästan med
samma ifver som om det gällde ett i närvarande stund aktuellt
problem. Bland dem, som uttalat sig om Hammanns arbete, märkes
särskildt en af Bismarcks närmaste medarbetare, excellensen
Rasch-dau, hvilken länge tjänstgiorde på en viktig plats i utrikesministeriet
i Berlin. Hans uttalanden, hvilka återfinnas i tidskriften Die
Grenz-boten för den 12 april innevarande år, beröra hufvudsakligen den
Det rysk-tyska
åter-försäkringsfördraget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
