Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Naturahushållning. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURAHUSHÅLLNING
AF PROFESSOR ELI F. HECKSCHER
För mången sammanfattas lärdomen ur Sveriges historia under
de äldre Vasakonungarne i den bekanta sentensen: häraf kan
man se, hur farligt det är att ge sina barn hertigdömen. En
närmare kännedom om de ekonomiska sammanhangen är ägnad att ge
något andra synpunkter på framfarna tiders centrala inrepolitiska
uppgift — den att skapa och upprätthålla statens makt.
Det är naturligt nog ganska svårt för vår tids människor att göra
sig en konkret föreställning om de hinder Medeltidens statsledare
hade att öfvervinna, då de sökte sammanhålla sina välden.
Visserligen gjorde kommunikationernas outvecklade skick härvid sitt
till, men en mycket djupare liggande och mer allmängiltig orsak
var det faktum, att staterna ej kunde få sina inkomster i penningar,
d. v. s. i allmän köpkraft. Hvad som utmärker penningar till
skillnad från hvad de företräda, d. v. s. från allting annat, är att kunna
tillgodose hvilka behof som helst. Hur denna penningens stora
funktion som allmänt bytesmedel fullgöres, är i verkligheten ett
ganska inveckladt problem, som dock ej behöfver upptagas i detta
sammanhang; här kan man nöja sig med själfva faktum. Dess
betydelse för statens verksamhet, som är hvad det här gäller,
framgår ganska lätt, om man fullföljer tankegången något. Intet hinder
möter för närvarande att använda låt oss säga inkomst- och
förmögenhetsskattens afkastning i Vestergötland eller tullafgifterna i
Gäfle till inköp af järnvägskol i Westfalen eller till aflöning af
ämbetsmännen i Stockholm. Eller riktigare uttryckt: därigenom att
skatternas afkastning utgör penningar, sakna de öfver hufvud taget
all individuell prägel, och därför kan ingen ens afgöra, hvart de
särskilda statsinkomster ta vägen, som komma ur olika källor.
Sta-tens budget är en enhet, en stor bassäng af allmän köpkraft, dit
alla inkomster flyta in och hvarifrån alla utgifter flyta ut, utan
något gripbart eller ens tänkbart sammanhang mellan en särskild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
