- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Åttonde årgången. 1918 /
464

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

principuttalanden, och på den punkten får kanske tystnaden i den
finländska syskonskriften tolkas som en smula mer moderation.
Märkligt är att studera, hur man här i Moskva löst rösträttsfrågan,
sedan man med kändt resultat proberat den finländska författningens
recepter i samma stycke. Den icke alls allmänna men desto mer
värdefulla väljarerätten till sovjetförsamlingarna tilldelas här
medborgare, som fyllt 18 år. Många bland Finlands röda yrkade f. ö.
på samma åldersstreck. Den ryska »grundlagen» uppräknar i 7
paragrafer de personer, som hvarken äga aktiv eller passiv rösträtt. Vid
sidan af idioter, sinnessjuka, döfstumma och dömda brottslingar,
uppdelade på två slutpunkter, möter man här i raden: 1. personer,
som använda aflönad arbetskraft för att däraf förskaffa sig extra
vinning, 2. personer, som ha inkomst utan arbete, alltså alla små
och stora kapitalister, 3. privata köpmän och handelsagenter, 4.
personer anställda vid religiösa samfund samt 5. f. d. politiska agenter,
gendarmer och — medlemmar af dynastien.

Den finländska författningen med sin »allmänna» rösträtt ser vid
en jämförelse ett ögonblick ganska beskedlig ut. Upprors- och
förbindelseparagrafernas innehållsdigra komplex gör skillnaden
betydligt mindre väsentlig. Magister Kuusinens relaterade aktstycke
utmärker i grund och botten endast ett stadium på vägen till Moskva,
hvilken väg f. ö. ett flertal finländska röda författningsfäder numera
också personligen hunnit tillryggalägga.

Den finländska tragedien.



Innan tiden gett tillräckligt perspektiv för ett mera
objektivt bedömande af händelseförloppet före och
under upproret och innan ett bättre och mera opartiskt material
står till förfogande, är det ogörligt att nå fram till en fullt riktig
uppfattning af de olika faserna i den finländska tragedien. Men
begäret att få någon sorts förklaring till allt det underliga och ohyggliga,
som händt däröfver, nöjer sig icke med att hänvisas till den framtid,
då en vetenskaplig forsknings opartiska resultat kunna framläggas.
Här liksom i fråga om världskriget äro orsaks- och ansvarsfrågorna
af alltför stort intresse att låta afföra sig ur debatten. I fråga om
Finland är dock svårigheten såtillvida större att endast ena parten
hittills kunnat göra sig hörd på ett mera uttömmande sätt än i
tidningspressen. Men å andra sidan äro de sammanhängande
framställningar af upproret och dess orsaker, som numera föreligga i
bokform från den hvita sidan — Henning Söderhjelm, Det röda upproret
i Finland år 1918
(Sthlm, Albert Bonnier, 200 sid. pris 4:50 kr,)
och Eirik Hornborg, Brytningstid (Hfors, Holger Schildt, 66 sid.
pris 3 mark) — så påfallande sansade och väl dokumenterade, att
en jämförelse med ententens eller centralmakternas krigslitteratur,
sådan denna i regel ter sig, vore en oförtjänt underskattning. De
bestyrkas ock i hufvudsak af en opartisk svensk iakttagare Ernst Klein
i hans nyligen utkomna, synnerligen läsvärda bok Hvita och Röda
(Sthlm, Svenska Andelsförlaget, 226 sid., pris 6:25 kr.)

Naturligtvis är det frestande att vid behandlingen af dylika frågor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:36:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1918/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free