Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Den tyska revolutionens första skede. Av Wilhelm Jansson - Under världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 WILHELM JANSSON
visst närmare angivet syfte. Samtidigt tilltog knappheten på
ransonerade livsmedel, men den kompletterades av smyghandeln
med rikliga livsmedelsmängder till de mest vansinniga
ockerpris. Lagar och förordningar möttes av samvetslösa ockrare
och krigsprofitmakare med öppet hån, folkets allmänna
rättsmedvetande förstördes, och där ännu för ett år sedan ett
ord-ningsälskande folk i ett lagbundet samhälle gick till sina
dagliga värv och tåligt bar de oerhörda offer världskriget fordrade,
fanns ett år efter Bethmanns avgång endast en hög av spillror
kvar av aktning för lag och rätt.
Men ännu höll det ihop. Visserligen hade januaristrejkerna
visat jäsningens storlek, och fackorganisationernas
representanter försummade icke att giva såväl regeringen som stora
högkvarteret klart besked om det verkliga läget i landet. Den
förra tröstade sig med, att även England och Frankrike haft
sina strejker; inom det senare dryftades tvångsåtgärder mot
arbetarne. Alla misstänkta inkallades under fanorna — och
bringade den revolutionära jäsningen med till armén. Några
lokala myndigheter inom landet upprättade ett våldsregemente av
hårdaste slag, även fackorganisationernas möten och
publikationer för upprätthållande av den industriella driften förbjödos —
med påföljd av ändlösa strejker i dessa distrikt.
Under tiden uppmuntrades folket med den »stora offensiven»,
som ovillkorligen skulle bringa segern. Agitationen för denna
bedrevs av Vaterlandspartei och den militära
propagandaapparaten med stor energi och framgång. Folket var villigt att bära
även de omänskliga offer denna offensiv fordrade, i hopp om att
den skulle göra slut på krigets elände. De första motgångarna vid
Marnefronten förmådde ej rubba jämnviklen, därtill var
förtroendet till såväl den militära ledningen som den egna kraften allt
för starkt. Men när så vissheten kom, att allt var förlorat, blev
uppvaknandet så mycket bittrare. Hela folket kände sig bedraget;
man förstod allmänt, att man levat på en enda stor lögn. Allt
förtroende försvann. Hade statens auktoritet redan förut lidit
på grund av sin oförmåga att ordna livsmedelsfrågan och göra
slut på smyghandelns livsmedelsocker, så föll den nu
fullständigt i spillror. Den allmänna upplösningens timma var slagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
