Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vivallius och Gyllenstiernorna. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V1VALLIUS OCH GYLLENSTIERNORNA 33
monografien av 1893 betonar de indicier, som tala mot den
strövande skaldens lojala svenskmannatrohet. Det är ju dess
värre knappt att förmoda, att vistelsen i Danzig utgör någon
ensamstående episod. När han sommaren 1626 på en
gödsel-fora hjälptes ut ur den av Gustaf Adolf plötsligt kringslutna
staden — Schiick antar på plausibla grunder, att jesuitfäderna
i Danzig stått sin skyddsling bi — så blev nog den lyckade
flykten mer en eggelse än en varning för framtiden. Och
Vivallius var ju för övrigt ej den, som tog större intryck av ens
den mest hårdhänta varning.
I själva verket måste Danzigtiden ha varit den egentliga
introduktionen till Vivallii irrfärder och äventyr under dessa år.
Schucks förnyade behandling av hans levnadssaga ställer utom
fråga, att han redan i Danzig uppträtt under det svenska
fri-herrenamn, varmed han så fullständigt duperade familjen på
Björkeberga. Under rättegången uppgav han vanligen, att det
först var hösten 1629, då det gällde för honom att slippa
genom ligaarméns postkedjor vid nedre Elbe, som han falskeligen
tillvällade sig Erik Gyllenstiernas namn och på så vis lyckades
få pass av konung Kristian i Krempe för resa genom Danmark
med två vagnar. Men under förhören kom det likväl fram, att
han i Nurnberg, där han 1627 arresterats för gäld, givit sig ut
för att vara en Gyllenstierna eller, som han här uttrycker sig,
»en av den Gyllenstiernas söner, som följde med konungen
Si-gismundo av Sverige». I sin äldre Vivalliusbok gjorde Schiick
det antagandet, att han sannolikt ännu tidigare rest under det
lånade namnet; »jag misstänker», skriver Schiick, »att han redan
vid flykten från Danzig ändrat namn». De intressanta nya
källfynd, varpå Schiick byggt den fägnesamma skildringen av
Niirnbergsejouren (sommaren 1627—oktober 1628), icke bara
bekräfta detta antagande utan skänka det giltighet tillbaka i
tiden. Det var som skuldsatt svensk baron Vivallius togs i
fängsligt förvar av myndigheterna i Nurnberg, och det var under
Gyllenstierna-namnet, som han från gäldtornet därstädes skrev
till konung Sigismund och Gustaf Sparre, den i Linköping
avrättade Erik Sparres landsflyktige son, med vilken han också
flere år senare, i domsalen i Stockholm, erkände sig ha
sammanträffat i Danzig. Arten av denna korrespondens, som
naturligtvis hade ekonomisk undsättning till motiv, gör det tydligt,
att Vivallius under besöket i Danzig lyckats narra Gustaf Sparre;
3. Svensk Tidskrift 1919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
