Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Georg Brandes, Tragediens anden Del. Av Herman Brulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Georg Brandes, Tragediens anden Del.
Fredsslut-n inge n. Köpenhamn 1919. 189 sid. 8 kr.1
Den återhållsamhet, som vår ömtåliga neutralitetsställning under
världskrigets gång gjorde till en svåruppfylld plikt för vår press, kan i
stort sett icke sägas hava svikit inför freden. Åtminstone har det
upprörande i det sorgespel, som Europa nu genomlider, knappast fått
ett tillnärmelsevis motsvarande uttryck i tidningarnas kommentarer.
Det är förklarligt, att ett folk, som känner sig maktlöst i en värld, där
frågan om herradömet för tillfället fått en så ögonskenligen avgörande
lösning, icke anser sig ha råd att slösa bort några tänkbara förmåner
genom politiskt ändamålslösa känsloutbrott. Men saken har, med allt
erkännande härav, också en annan, inåt vettande sida. Det
offentliga ordets förmåga att ge form och uttryck åt den enskildes kanske
oklara tankeriktningar och stämningar motsvaras också av en icke
obetydlig makt att genom tystnad eller dämpad ton döva eller kväva dem.
icke utan återverkan på den andliga folkhälsan. Det kan icke hjälpas,
att det är något av en styrkedryck i att någon gång få höra just del,
som man känner inför vad som sker, sagt just så som man skulle
önska det sagt. Carl Laurin har gjort sig förtjänt av tacksamhet på
den punkten. Georg Brandes kan göra anspråk på samma tacksamhet
i lika mycket högre grad, som hans stämma är starkare och når vidare.
Det är ett ståtligt bevis för vitaliteten hos den, som under
världskriget fyllde sitt sjuttiofemte år — det skedde ett par månader före
Förenta Staternas inträde i kriget —, att han oavbrutet förföljt det
med sina vittfamnande och energifyllda kommentarer. De föreligga
sedan ett par år tillbaka sammanförda i en diger volym V e r d e n s k r
i-gen (fjärde rikt tillökade upplagan, Köpenhamn 1917: 448 sid; pr.
10 kr.), varpå nyligen följt den samling av artiklar från åren 1918—19.
vars titel läses härovan.
Ingen kan misstänka Georg Brandes — radikalen, juden,
världsborgaren och dansken — för att -vara en vän av den preussiska
mili-tarismen. Ett par artiklar från 1880-talet, vilka i omtryckt form inleda
det förstnämnda arbetet, kunna vara tillräckliga belägg för detta axiom.
1 Sedan denna anmälan skrevs, har arbetet också utkommit i svensk
översättning (Tragediens andra del. Fredsslutet. Stockholm, Bonnier 1919.
198 sid. 8 kr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
