Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Wiens brandskattning. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WIENS BRANDSKATTNING 23
Hur beklämmande än denna första aktar i dramat om Wiens
skövling, gör dock den andra ännu oavslutade akten ett ännu
mer nedslående intryck. Ty de redan bortförda skatterna utgöra
dels icke en alltför överväldigande massa, dels höra de icke,
hur högt än deras värde måste uppskattas, till det
förnämligaste som Wien äger i konst och dokument, och slutligen hava
de alla på ett eller annat sätt dock någon gäng tillhört Italien.
Men den 13 mars 1919 ställde Italien en ny not till
Tysk-Österrike, som meddelade nya listor på historiska och
konstnärliga minnesmärken, vilka krävdes till utlämning. Och denna
gång drog man icke gränserna så snäva. Med olika motiverin-
PORTRÄTT AV UNG MAN AV LORENZO LOTTO.
Fordrad av Italien till utlämning.
SJÄLVPORTRÄTT AV REMBRANDT.
Fordrad av Italien till utlämning.
gar söker man här framställa rätt till allt det värdefullaste
Wien äger av flyttbara kulturella skatter. Tillfredsställas kraven,
bliva i själva verket de Wienska samlingarna i grund
förskin-rade; ur ruinerna skulle blott enstaka grupper av
utomordentligt värde resa sig orörda av fiendehand, såsom Hovmuseets
flamländska samling med de enastående Rubens- och
Brueghel-salarna.
Kraven äro uppställda i sex tjocka »elenchi» med olika
indelningsgrund. Eienco I handlar om de föremål som »varje
rättfärdig domare måste anse legitimt tillhöra italienska städer
och deras samlingar». Här kräves exempelvis av Frans I år
1816 och 1822 från italienska privatpersoner köpta medeltida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
