Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1920 - Den indiska reformbillen - Färre lagar men goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 DAGENS FRÅGOR
Hur välgrundad än denna kritik kan vara, har den icke förmått att
hindra billens \erkstallighet. Orostillståndet i Indien, som på sina håll
varit allvarligare än någonsin under det senast gångna halvseklet, har
föranlett parlamentet att hellre försöka en bristfällig reform än ingen
reform alls. Huruvida denna beredvillighet tillbörligt uppskattats i
Indien är ännu obekant. Med stor förvåning har man iakttagit, hur
liten entusiasmen för reformen varit på det förberedande stadiet. Lord
Sydenham påpekade under överhusdebatten, huru försvinnande litet
antalet av reformens indiska förespråkare är jämfört med de många
millioner som landet föder. Även bland dem som principiellt arbeta
på större frihet för indierna råder långt ifrån enighet i frågan. Den
indiska nationalkongressen är splittrad. Extremisterna förkasta alla
»moderata» reformer. De lägre klasserna ropa mera efter bröd än
rösträtt, och de förtryckta ha föga intresse för en förändring, då
brittiska väldet i Indien medfört en förbättring i deras ställning och
minskat trycket från deras gamla herrar.
Måhända kommer trots detta den indiska reformbillen av år 1919 att
för eftervärlden stå som ett bevis på den engelska rasens politiska
framsynthet. Färska erfarenheter från andra håll ha visat, att en
minoritet lätt skapar en diktatur, som kan ställa till mycken oreda. Faran
för en sådan i Indien är icke utesluten. Man har icke kunnat förbise,
att många av oordningarna därstädes under de senaste åren berott på
engelskfientlig agitation. Att bryta udden av denna är avsikten ined
reformen, och det är därför den trots sina stora brister blivit godkänd
av flertalet av de erfarnaste experter på indisk politik, som till en god
del befolka överhuset. Lord Curzon, Indiens förutvarande vicekonung
och Englands nyblivne utrikesminister, gav sin anslutning till billen,
ehuru han betecknade den som det »största och djärvaste experiment
i det brittiska rikets historia», och fastän han icke trodde, att Indien
skulle bli så \äl styrt. Men liksom många andra fann han det vara
mycket betydelsefullare att folket skulle få styra sig .självt, om också
ej så bra, än bli bättre styrt av andra.
För de närmaste tio åren har det indiska folket fått till uppgift att
visa, i vad mån de engelska förhoppningarna kunna fyllas. Från en
oansvarig kritisk hållning har det att övergå till verksamhet under
delvis eget ansvar. Under denna tid kunna billens detaljer hinna prövas,
så att det som visat sig vara olämpligt sedan skall kunna ändras.
Engelsmännen ha icke tvekat att försöka experimentera si J fram.
Kanske är det vägen, när det gäller det svåraste av deras kolonial^-problepr.
Om en lösning över huvud taget är tänkbar.
Red. har haft nöjet mottaga följande från undervisningsrådet August
Johansson.
Vid olika tillfällen har Svensk Tidskrift fäst
uppmärksamheten vid än den ena, än den andra betänkliga sidan
av den överproduktion av lagar, som vi för närvarande lida under.
Det kan tyckas, som om hithörande missförhållanden vore så
uppenbara, att man inte längre borde behöva tala om dem, utan att alla
Färre lagar
men goda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
