Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1920 - Nedläggandet av Köpenhamns landbefästningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 77
J. G. Christensen delgivna uppfattning väsentligen bestämt honom att
kraftigt medverka till de köpenhamnska landbefåstningarnas intagande
i 1909 års försvarssystem. Utan dem skulle vid världskrigets utbrott
1914 frestelsen att genom Själlands besittningstagande göra sig till
herre över inloppet till Östersjön och därmed hindra en engelsk
blockad även av tyska Östersjökusten kanske ha blivit den tyska
krigsledningen för stark. Nu däremot nödgade utsikten till danskt
försvar av Köpenhamns landfront en eventuell fiende att vid en kupp
av detta slag överföra tungt artilleri, varigenom företaget just vid
krigsutbrottet bleve tids- och kraftödande och därigenom ganska
prekärt. En motsatt uppfattning har framförts av den radikale
försvarsministern P. Munch. Landforten — resonerar han — kunde,
belägna som de äro alltför nära invid huvudstaden, ingalunda ha
väsentligt lagt hinder i vägen för en fiende, som med sina överlägsna
krafter velat nå det betydelsefulla målet att sätta sig i besittning av
Själland i ändamål i synnerhet att behärska Stora Bält. Kunde
Danmark förbliva neutralt i trots av sitt synnerligen ogynnsamma läge,
så berodde detta enligt minister Munchs förmening ej alls på
Köpenhamns landbefästningar eller över huvud taget på 1909 års
försvarssystem utan på den Zahleska ministärens diplomatiska skicklighet
och omständigheterna i övrigt.
Härmed tangeras frågan om Danmarks mest omstridda
försvarsåtgärd vid världskrigets utbrott, beslutet av den 5 augusti 1914 om
att farleden genom Stora Bält skulle spärras genom minor. Det
skulle föra för lån^t att här ingå på skälen för och emot denna
åtgärd1. Man vet, att beslutet fattades på grund av en tysk förfrågan
vilken ansågs innehålla ej så litet av hot, och att det i början av
kriget var Tyskland övervägande till nytta, men tolererades av
England, enär en forcering av denna väg in i Östersjön på grund av
farvattnets beskaffenhet och de sydligare omfattande tyska
minspärrningarna befanns vara eit alltför riskabelt företag.
Minspärrnings-beslutet— vilket för övrigt knappast uteslutande var ministären Zahles
eget verk — kan i alla händelser ej ensamt ha ådagalagt Danmarks
neutralitetsskyddande försvarsvilja, och Wieth-Knudsen påpekar, att
krigsminister Munch under krigets lopp vid Tune mellan Roskilde
och Kögebugt »skabte de staerkeste Landbefsestningsanla3g, som
Kjöbenhavn har hävt siden 1660», ett indirekt erkännande av att
huvudstadens beskyddande genom landbefäbtningar dock ej var något så
betydelselöst.
Men varför skola då nu de Köpenhamnska landforten nedläggas?
Svaret gives i viss mån genom Tysklands nederlag. Hotet från den
sydliga grannen behöver ej i samma grad som förr bli bestämmande
för Danmarks försvarssystem. Ulan en kraftig flotta kan Tyskland
ej tänka på några planer att ockupera Själland, och därmed har ock
1 Skälen emot ha temperamentsfullt, men knappast övertygande framställts
i en broschyr av d:r K. S. Wielh-Knndsen, Sandheden om Danmarks
Spserring av Bselterne den 5 August 1914 (Kjöbenhavn 1919).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
