Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Historisk litteratur från år 1919. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 LITTERATUR
Hur man än betraktar Karl XII, är det ju onekligt, att han hör till
var historias märkligaste gestalter, och ingen har väl ,av eftervärlden
blivit så livligt diskuterad som han. Desto egendomligare måste det
förefalla, att det viktigaste samtida arbetet om hans tidigare historia
icke förrän 201 år efter hans död blivit tillgängligt på svenska språket.
Kammarherren Gustaf Adlerfelt skrev, först på eget initiativ och sedan
med konungens vetskap och understöd, en annalistisk krönika över
Karls krig och politik. iDenna efter tidens terminologi som »journal»
betecknade krönika fortsatte Adlerfelt till dagarna närmast före
Poltava-slaget, under vilket han själv ljöt döden. Ett tyskt utdrag av hans
arbete publicerades 1707; i dess helhet och försett med åtskilliga
tillägg av andra händer — främst överstelöjtnanten Peter Schenström*
berättelse om Ukrainatåget (av mig år 1915 särskilt utgiven under
titeln Karl XII i Ukraina) — publicerades det år 1740 genom
författarens son men då i fransk översättning, antagligen för att det
skulle nå fråm till en vidsträcktare publik än Sverige erbjöd.
Originalhandskriften har ansetts förkommen, ända tills år 1907 änkegrevinnan
Ebba Cronstedt godhetsfullt fäste min uppmärksamhet på en i
hennes ägo befintlig folio volym, nu deponerad på Kungliga Biblioteket,
vilken vid närmare granskning befanns vara Adlerfelts eget manuskript.
Genom förste bibliotekarien Samuel Brings omsorger har detta nu
publicerats, och så kan den svenska allmänheten för första gången direkt
taga del av Karl XII:s historia under de lysande segeråren, tecknad
av hans officiella historiograf.
Så flitigt som Adlerfelts verk i översättningen (blivit nyttjat av alla
senare forskare, kan man icke vänta några (historiskt överraskande
upplysningar av denna nya edition. Men envar av tiden intresserad
gör en vinst av den omedelbara bekantskapen med en så sympatisk
och vederhäftig sagesman som Adlerfelt. Arbetets egna, här helt hastigt
skisserade öden göra originalets sena återuppståndelse till ett evenement.
Utgivarens inledning med dess biografiska upplysningar om författaren
är förträffligt gjord och i hög grad instruktiv.
Det blir intet annat än banal upprepning att säga erkännsamma ord
om professor Henrik Schucks andliga vitalitet, vittfamnande intresse ocih
outtröttliga arbetsförmåga.» Att som han förmått nästan i samma drag
sända ut i bokmarknaden fyra så olikartade och delvis så omfattande
volymer som den första delen av en allmän litteraturhistoria, breven
mellan drottning Lovisa Ulrika och konung Gustav III samt slutligen
Den sista Gustavianska Hovdamen kan väl i varje fall
icke betecknas annat än som ett rekord. Det märkligaste av dessa
arbeten, det förstnämnda, faller utanför dessa korta anmälningars
föremål. Bland de övriga lär det sista, överarbetningen och
sammanställningen av Marianne Ehrenströms memoarer, blivit en av julens
succésböcker. Jag skulle misstänka, att den frejdade forskaren själv
betraktar den som en jämförelsevis lätt vägande produkt, fallen vid sidan
av hans allvarligare arbeten. Den gamla damen med den högtidliga
frisyren, som i sin ungdom uppvaktat vid änkedrottning Sofia Magda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
