Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Lantförsvarets förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTFÖRSVARETS FÖRFALL 385
fälskadrer har man måst göra fälttjänstövningar och inbjuda
främlingar att se på!
Lika galet som det varit med planmässigheten i de
värnpliktiges utbildning, likadant har det varit i fråga om de fast
anställdas utbildning. Då man 1918 fått klart för sig, att de
värnpliktiges utbildning skulle inskränkas, borde man ju ha tagit
itu med befälets utbildning, särskilt borde man ha låtit sig
angeläget vara att bibringa dem erfarenheterna från kriget. Men
nej! Hela 1919 gick, t. o. m. hösten, utan att någonting
gjordes, men så på nyåret 1920 fick Kungl. Maj:t fullständig
kursfeber. Kurser i allt möjligt och i all oändlighet ordnades, och
regementena riktigt länsades på truppbefäl. Nu tycks man åter
ha försjunkit i den förra letargin. För en regementschef har
det under sådana förhållanden varit spilld möda att söka
planlägga något, för truppbefälet har det blivit hopplöst att söka
sätta något mål för sitt arbete. Man har sökt fördriva tiden så
gott man kunnat. Här är otvivelaktigt en av orsakerna till
arméns avfolkning.
Främsta orsaken till det nuvarande läget har naturligtvis legat
hos de i all utbildning o. s. v. fullständigt okunniga
försvarsministrarna och i deras främsta och alleiiarådande synpunkt,
att valmännen till behag pruta så mycket som möjligt, oavsett
alla konsekvenser för försvarets effektivitet. Det är dock svårt
att frigöra sig från den misstanken, att ledningen icke gjort
allt vad pä den ankommit särskilt i fråga om
utbildningsföreskrifternas anpassning och befälets utbildning. Om denna
sistnämnda sak mera längre fram. Innan dess ännu ett, som måste
läggas försvarsministrarna till last.
Om de eller deras kolleger velat, hade de säkerligen kunnat
göra mycket för att neutralisera verkningarna på rekryteringen
av den försvarsfientliga agitationen genom att begagna sitt
inflytande hos vänstertidningama och förmå dessa att påtala
agitationen mot den fasta anställningen samt att välvilligt omnämna
arméns underbefälsskolor. Som förhållandena nu gestaltat sig,
lia regementena de sista åren i fråga om underbefäl levat på,
att de äldre furirerna stannat kvar, nyrekryteringen har så gott
som upphört. För varje år minskas antalet »gamla», och »nya»
också. När nu även officerskadern börjar få många vakanser,
har resultatet blivit, att utbildningspersonalen nedsjunkit till ett
löjligt litet antal, vilket i sin mån bidrager till det ömkliga ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
