Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 8. 12. 1920 - »I ny jord»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
553
numera inbegripna även mycket obändiga frihetsvänner, torde erkänna,
att ett beivrande genom statens tvångsmakt av politiska handlingar,
som äro för statens bestånd eller säkerhet farliga, är ett nödvändigt
ont och att detta i alldeles särskild grad är fallet, när staternas
bestånd svävar i så ögonskenlig fara som under ett världskrig.» Den
allmänna opinionen, ehuru till en början starkt upprörd, tvangs trots
allt så småningom att inse detta, och den agitatoriska upphetsningen
lade sig. Dessutom fick man snart nog viktigare saker att tänka på,
och sedan en gång domen fallit, svalnade intresset för processens
förnämsta martyrer med anmärkningsvärd hastighet. Den djupgående
inverkan på våra samhällsförhållanden, varom man på radikalt håll
med förskräckelsens dallring i rösten deklamerat, visade sig icke
heller; tvärt om tog man även på den yttersta vänstersidan snart
nog sitt parti, lät saken bero och övergick till dagordningen. Hela
processen skulle väl numera som nämnts hava varit så gott som
glömd, om inte en av de i densamma inblandade personerna,
journalisten Ivan Oljelund, i ett nyligen utgivet arbete med titeln I ny jord
(Sthlm, Tidens förlag) framlagt sina erfarenheter dels från
domstolsförhandlingarna, dels ock från den efter dem följande fängelsetiden.
I många hänseenden särdeles egenartat och intressant förtjänar detta
arbete att beaktas inom alla de kretsar, där man uppfattar vikten
av att se de sociala problemen ej blott ur dogmatisk utan även ur
psykologisk S3rnpunkt.
Ville man i korthet antyda det väsentliga innehållet i arbetet, skulle
man kunna beteckna det som en skildring av en utveckling från
illusion till verklighet, från fraser till fakta, från förvirrad agitation
ins Blaue hinein till ansvarsmedvetet handlande. Att en uppriktig
självanalys från ett håll sådant som författarens skall taga denna form
är i själva verket knappast ägnat att förvåna. Den som under årens
lopp haft tillfälle att följa den revolutionära svenska arbetarrörelsens
press och litteratur kan svårligen ha undgått att erfara ett starkt
intryck av den exalterade och verklighetsfrämmande fantastik som
genomgående präglat densamma. Redan för tio år sedan framhöll
en granskare, pastor A. Lutteman, det drag av sekteristisk religiositet
som behärskade dess allmänna förkunnelse; ingen baptistisk eller
me-todistisk församling, yttrade han, kan med större omsorg bevaka sin
läras renhet eller med mera intensiv noggrannhet vaka över sina
novisers förhållande till yttervärlden än de revolutionära
arbetarsammanslutningarna. Att vid uppgörande av program e. dyl. taga
hänsyn till den faktiskt existerande verkligheten kan från en dylik
utgångspunkt knappast betraktas som något annat än ett ideellt förräderi;
av denna anledning har hela rörelsen också fått ett apokalyptiskt
drag, som högst egendomligt kontrasterar emot innehållet i dess
förkunnelse. Ivan Oljelunds arbete bestyrker i allt väsentligt riktigheten
av denna diagnos. När han får emottaga meddelandet om åtalet är
hans första känsla endast en oerhörd överraskning. Man gör
honom nog knappast orätt, om man förutsätter, att han innerst
kände sig utomordentligt häpen, nästan revolterad av tanken på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
