Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Första kammarens moderata parti. Av Ivar Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var alltid ett evenement. Det stora partiets verklige ledare,
Christian Lundeberg, statsutskottets ordförande, hade såsom
sådan ofta anledning att deltaga i debatten; han gjorde det med
klarhet och reda och med en betoning, som gav intryck av att
han visste vad han ville och nog även skulle sätta det igenom.
Myndigt talade från statsrådsbänken Erik Gustaf Boström, men
han var numera långt ifrån alltid sina gamla partivänner till
lags. I högre grad var nog detta fallet med den andre
excellensen, greve Douglas, men högst i partiets förtroende bland
statsrådets ledamöter stod väl frih. Lars Åkerhielm, vilken dock vid
denna tid ytterst sällan lät höra sig i kammaren. Av övriga
förgrundsgestalter lade man särskilt märke till frih. Gustaf
Åkerhielm och Oscar Alin. Den förre, grand seigneur till hela sitt
skick, befann sig mestadels på rörlig fot mellan bänkarna,
städse med ett bonmot på tungan, och dolde ingalunda sitt
missnöje med det otium, vari hans bekanta frispråkighet
försatt honom. Alin yttrade sig egentligen endast i statsrättsliga
frågor, enkannerligen de unionella, var för partiet auktoritet i
dessa frågor och kär för alla på grund av sin högsinta och
trohjärtade personlighet. Av märkesmän på denna sida, vilka ännu
äro i livet, må slutligen nämnas riksmarskalken frih. von Essen
och biskop Billing.
Den frihandelsfärgade oppositionen representerades främst av
Pehr von Ehrenheim, dess facile princeps. Han kunde se
tillbaka på en lång och lysande offentlig bana. Efter
representationsförändringen inkallad i statsrådet hade han snart åter
lämnat det, när konungen tog ett efter hans mening
inkonstitutionellt steg, han hade därefter intagit en väl icke ledande men
mycket framstående ställning i kammaren, han hade kraftigt
ehuru utan framgång bekämpat lantmannapartiets
grundskatteförslag och tullvännernas strävanden, han hade också varit
kammarens talman. Han var väl den ende frihandlare, som
blivit återvald av ett skyddsvänligt landsting. Nästan sirligt
förbindlig i sitt personliga uppträdande kunde han giva den
ytlige iakttagaren intrycket av mjukhet och böjlighet. I
verkligheten var han raka motsatsen. Han var en principmänniska
av mycken fasthet, måhända med någon dragning åt
doktrinarism, ehuru hans klara förstånd och stora erfarenhet i
praktiska värv hindrade honom att stelna i halsstarrighet. Trots
mjukheten i sitt väsen kunde han i sina anföranden inlägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
