- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Elfte årgången. 1921 /
317

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGENS FRÅGOR 317

ifrågavarande företagets högre funktionärer till sitt förfogande? Det
vore åtminstone ett originellt sätt att befordra ekonomi och
effektivitet .inom statsföretagen. Nej, skall saken kunna försvaras, så måste
det bero på att man tillerkänner denna lilla, men i fråga om sin
ledning högst inflytelserika förening rättigheter, som icke tillkomma
några som helst andra medborgare.

Inför sådana tendenser måste man med omskrivning av den kända
repliken till ärkebiskop Jöns Bengtsson Oxenstierna säga: Sverige är
ett konungarike och icke en storbank. Så betänkliga brister både
riksdag och regering förete från de mest olika synpunker, är det
likväl hos dessa statens, d. v. s. svenska folkets, högsta
representanter och deras organ, som den med maktmedel utrustade och
»organiserade» kontrollen av statsförvaltningen måste ligga, ej hos aldrig
så framstående privata aflärsmän utan annan hemul än deras
ekonomiska inflytande.

Men hjälpen ligger i att inskränka statsverksamheten.

Regeringsförslaget om industritullarnas höjning gick
sin undergång till mötes, så som man redan från
dess tillkomst med ganska stor visshet förutsagt. Från
taktisk-politisk synpunkt är det svårt att förstå, varför regeringen å ena sidan
satte in så mycket av sin prestige på förslagets framgång som den
faktiskt gjorde, men å andra sidan bragte det i ett så utsiktslöst
läge genom dröjsmål, tills prisfallet i huvudsak avstannat och framför
allt tills jordbrukarna redan fått vad de önskade och därför ej kunde
väntas stödja aktionen. Därigenom undgick man visserligen,
åtminstone för denna gång, den förnedrande »kohandel», som är tämligen
oskiljaktig från protektionismen; men var detta motivet till
regeringens handlingssätt, så hade hela propositionen med långt större
fördel kunnat inhiberas.

Från landets synpunkt var förslagets grundfel att ej ingå som led
i en genomtänkt behandling av vårt ekonomiska läge, däri inräknat
vårt penningväsende. Som åtgärd mot prisfallet hade tullarna en
förnuftig mening, men blott under förutsättning av samtidiga
skyddsåtgärder mot prisstegring. Så snart det blev uppenbart, att ingen
enda av de politiska maktägarna ville göra något för vår prisnivås
och vår valutas reglering, efter vare sig den ena normen eller den
andra, måste därför tullhöjningarnas fall vara välkommet.

Men å andra sidan gäller det nu för dem, som främst medverkat
härtill, att göra vad de förmå till lägets förbättring. Uppfattas
prisnivåns allmänna utveckling såsom undandragen mänskligt ingripande,
vilket tydligen är de maktägandes uppfattning och en som man trots
allt måste tillerkänna något större berättigande än vanligt, så heter
medlet anpassning efter prisnivåns ändrade läge. Detta kräver främst
reduktion av de i penningar uttryckta industriarbetarlönerna.
Visserligen är det en barnslig föreställning, att man skulle kunna hålla
reallönen fix under alla förhållanden, d. v. s. modifiera penninglönen
helt enkelt efter prisnivån, ty arbetslönen lika väl som alla andra

Produktion som
självändamål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:15:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1921/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free