Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 10. 1921 - En lärorik kokbok - Vilnafrågan inför folkförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456 DAGENS FRÅGOR
måltiden. På grund av svårigheten att skaffa sovlet ifråga och dess
relativa dyrhet . . .måste man hantera det med omtanke. Som en
överdrift ifråga om sparsamhet berättas det om en bonde i
Gräsmark, att han av ett sillhuvud hade sovel till tre mål potatis. Första
gången slickade han fingrarna efter alt med dem hava berört
sillhuvudet. Andra gången slickade han själva huvudet. Tredje gången
åt han upp detsamma, men då hade detta skrovmål på honom en
så stark verkan, att han blev svett.»
I fråga om proportionen mellan sovel och den enkla vegetabiliska
födan eller mjölkmaten har under den senaste tiden i våra bredare
folklagers kosthåll försiggått en markerad förskjutning till sovlets,
särskilt det färska köttets, fördel. Det vore helt visst värt att
undersöka, huruvida* denna förändring ur ekonomisk och hygienisk
synpunkt också är en förbättring. Här skall emellertid i stället till slut
en reflexion av historisk art anknytas till nyss citerade passus om
hushållningen med sillen. Först om man riktigt gjort klart för sig,
att även de enklaste köpvaror ute i bj^gderna voro så knappa, kan
man verkligen tänka sig in i, vad forna missväxter betytt för vår
lantbefolkning. Önskar man därjämte den konkreta detaljen, kan
intendenten Keylands kapitel om »Vilda växters användning i
matberedningen. Mjölersättning och nödbrödsämnen» på det livligaste
rekommenderas.
Protokollen från Geneve om Vilnafrågans
behandling inför Nationernas förbunds råd och
delege-radeförsamling belysa särdeles instruktivt förbundets allmänna
tendenser och metoder vid handläggningen av dit hänskjutna politiska
tvistefrågor. Denna polsk-litauiska konflikt, som nu ett helt år
figurerat på alla rådsmötens föredragningslistor och alltjämt är lika olöst,
har för övrigt tillräckligt stor betydelse för Östersjöländernas
framtida inbördes relationer för att motivera en sammanträngd
redogörelse för dess senaste faser inför folkförbundets forum. (För allmänna
litauiska synpunkter i ämnet kan hänvisas till två artiklar i Svensk
Tidskrift, Ett fritt Litauen av Jonas Szlnpas, 1918, sid. 19 ff., och
Litauens självständighetskamp av Antanas Smetona, 1919, sid.
95 ff.)
Vilna, Litauens gamla historiska huvudstad, har onekligen, som
Hymans yttrade i Geneve i sin historik över frågan, efter den
ryska reträtten 1915 fått röna växlande öden. Tyska trupper höllo
staden besatt till katastrofen hösten 1918 och läto 1917 en strängt
övervakad litauisk regering där börja fungera. När tyskarna utrymde
Vilna sent på året 1918, drogo ryska och litauiska bolsjeviker in
där, och den litauiska regeringen nödgades slå sig ned i Kovno (på
litauiska Kaunas). I maj 1919 förjagades bolsjevikerna av polacker,
som i sin tur under rysk-polska kriget sommaren 1920 nödgades
utrymma Vilna och tolerera litauiska regeringens återkomst dit. Polska
klagomål över de litauiska truppernas frammarsch bragte i september
1920 den polsk-litauiska tvisten inför folkförbundet, och detta förmed-
Vilnafrågan inför
folkförbundet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
