Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Striden mellan Wu Pei-Fu och Chang Tso-Lin. Av C. G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som av föregående redogörelse över järnvägsnätet framgår,
var det tydligt, att striden skulle komma att stå i närheten av
Peking och Tientsin. Chang Tso-lins ursprungliga plan för
kampanjen är skäligen oklar. Han hade den stora fördelen av
att vara först på platsen, färdig med sin uppmarsch, långt före
Wu Pei-fu, men han lät dagarna gå utan en tanke på någon
offensiv framstöt. Han nöjde sig med att uppställa sina trupper
på en linje, som löpte parallellt med järnvägen mellan Peking
och Tientsin, ungefär 20 à 30 kilometer söder om densamma.
Han hade emellertid en stor strategisk tanke, vilken aldrig kom
till utförande, sorgligt nog, höll jag på att säga, icke därför att
mina sympatier äro på Chang Tso-lins sida, utan därför att det
hade varit ytterst intressant att se, om den kinesiska armén vore
mäktig en sådan operation. Hans plan gick ut på intet mindre
än att landsätta en större styrka på norra kusten av Shantung,
för att därifrån taga motståndaren i ryggen och avbryta
åtminstone den ena av hans förbindelselinjer. Planen kom emellertid
aldrig till utförande, dels därför att Chang ej kunde låta bli att
skryta med saken, varigenom guvernören i Shantung hann att
vidtaga åtgärder att förhindra den, dels och huvudsakligen därför
att trupperna hade måst inskeppas i Dairen, vilket är japanskt
territorium, och ehuru japanerna säkerligen moraliskt och kanske
även ekonomiskt hela tiden hjälpte Chang Tso-lin, hade de väl
ej vågat att begå ett så grovt neutralitetsbrott.
Wu Pei-fus såväl planläggning som utförande av kampanjen
ger honom otvivelaktigt en plats i krigshistorien såsom en, jag vill
icke säga genial, men i alla händelser mycket framstående
härförare, med en ovanlig förmåga att bedöma en situation och
handla därefter. Han byggde till största delen sin plan på
moraliska faktorer, d. v. s. på den psykologiska effekt som ett
nederlag eller en seger vid stridens början skulle ha på såväl
fiendens som hans egna trupper. Det förefaller mig vara en
brist att vid våra fält- och fälttjänstövningar hemma i Sverige
motståndarna alltid anses vara moraliskt likvärdiga och stå på
samma ståndpunkt beträffande utbildning etc. Detta ger aldrig
en befälhavare anledning att bruka sitt omdöme beträffande de
psykologiska faktorer, som onekligen utöva ett så enormt
inflytande på striden. Men å andra sidan vore det kanske litet
fatalt, om en arméfördelningschef efter en större manöver
nödgades förklara sina dispositioner med t. ex. följande ord: »Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
