Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens Frågor 2. 12. 1922 - Kolonisationskommitténs betänkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600 DAGENS FRÅGOR
Att det hos folklager som, säkerligen ofta motvilligt, lämnat jorden så
nyss som vår industribefolkning, skall finnas en ganska utbredd
strävan efter jordförvärv, är lätt att förstå och respektera. Naturligt är
det även, att det allmänna åskådningssättet alltjämt bevarar många
reminiscenser av en sekelgammal, i sin jordkärlek aldrig på allvar bestridd
idéströmning sådan som vår liberala jordpolitik. Jordstycknings- och
kolonisationsförslag av olika art kunna därför alltid påräkna att finna
villiga öron, även i en tid, då jordbrukets av de enträgna kraven på
statsingripanden bestyrkta svårigheter knappast tyckas ägnade att locka
folk till yrket. Mången gång får man nog vara tacksam, om de
ekonomiska hänsynen ej alldeles lämnas därhän vid åtgöranden, som
icke dikteras av ekonomiska syften.
Principiellt bannlysta äro som bekant de ekonomiska hänsynen
vid den för det nordsvenska höglandet gällande grundläggande
speciallagstiftningen på området, förbudslagstiftningen mot bolags
jordförvärv. Det är därför med en särskild tillfredsställelse man tar del
av kolonisationskommitténs Förslag till kolonisation å
kronoparker i Norrland och Dalarna (Sthlm 1922. 4:o. XVII, 433, (2), 133, (2),
112 s., l karta). Kommitterade ha nämligen utgått från vad som väl
egentligen är självklart, nämligen att jordbrukets och skogsbrukets
utveckling i Norrland ömsesidigt betinga varandra. Från denna
utgångspunkt har det synts både obehövligt oeh otillåtligt att skifta ut
nya stora stycken av skogsvidderna på kolonaten. Det stöd, dessa
väntas få av skogen, är väsentligen liktydigt med ett förbättrat
avsättningsläge, åtföljt av tillfredsställande pris å jordbrukets produkter
och förstärkt efterfrågan å kolonisternas fria arbetskraft.
Ät frågan, om skogen å kronoparkerna kan väntas skänka
jordbruket det erforderliga stödet, har kommittén ägnat en undersökning,
vilken vidgar sig till en synnerligen lärorik översikt över de
norrländska kronoparkernas utvecklingsmöjligheter. Deras behov av
arbete ligger i öppen dag. Det grundläggande faktum är, att i dessa
skogar alltjämt över 40 % av marken upptages av överåriga bestånd.
Här skall ej den frågan diskuteras, hur ansvaret för denna
efterblivenhet bör utskiftas mellan statens avverkningspolitik, ogynnsamt
avsättningsläge och bristande tillgång på arbetskraft. Tydligt är
emellertid, att vi gå emot ett skede av relativt hastiga avverkningar och
andra arbetskrävande åtgärder, och att detta skede kommer att
åtföljas av ett andra skede med minskade avverkningar och ringare årlig
avkastning. Den ömtåligaste punkten i kronoparkernas
kolonisations-problem är uppenbarligen frågan, om det kan vara berättigat att
genom en fastare bosättning vid kronoparkerna binda den
arbetskraft, som de under de forcerade avverkningarnas skede i en eller
annan form måste komma att draga till sig. Kommittén för sin del
tvekar ej att besvara denna fråga med jå, dock endast under
förutsättning, att staten genom fondering av en del av de genom det
pågående kapitaluttaget vunna medlen bereder de nordsvenska
kronoparkernas vårdare möjlighet att under det förestående tillväxtskedet
nedlägga de för övergång till intensivt skogsbruk erforderliga kostnaderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
