Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den svenska sociala olycksfallsförsäkringen. Av John May
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKA SOCIALA OLYCKSFALLSFÖRSÄKRINGEN 463
ligen utgöras av mindre arbetsgivare. I nämnda avseende
förefinnes en betydande skillnad mellan Riksförsäkringsanstaltens
och de ömsesidiga bolagens försäkringsstock. Sålunda uppgingo
år 1920 (det sista år, för vilket definitiva uppgifter av
förevarande art finnas) antalet arbetsgivare med försäkring i
Riksförsäkringsanstalten till cirka 285,000 med omkring 968,000
årsarbetare, under det att antalet arbetsgivare med försäkring i
ömsesidiga bolag utgjorde endast cirka 31,000 med omkring
485,000 årsarbetare.
Vid jämförelse mellan förvaltningskostnaderna måste även
hänsyn tagas till att de arbetsuppgifter, som åligga statsanstalten
och de ömsesidiga bolagen, äro av helt olika omfattning och av
vitt skilda slag. Så t. ex. handhar Riksförsäkringsanstalten
sådana göromål som åligganden på grund av 1901 års
olycksfalls-ersättningslag, handhavande av olycksfallsförsäkring för fiskare,
prövning av frågor om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, handhavande av frågor
rörande inköp av livräntor till barn utom äktenskap, handhavande
av livförsäkring i samband med egnahemslån samt prövning av
frågor om ersättning av statsmedel för skada till följd av
olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919
års världskrig.
Vissa granskares i tendentiöst syfte ofta gjorda jämförelser
mellan Riksförsäkringsanstaltens förvaltningskostnader och de
privata bolagens motsvarande kostnader äro i regel missvisande
på grund av att anmärkarne ej tagit nödig hänsyn till ovan
berörda förhållanden och anförda siffror.
I detta sammanhang vill jag framhålla, att försäkringssystemet
innebär, att försäkringen i Riksförsäkringsanstalten är
automatisk, och att alltså varje arbetsgivare skall ha sin eller sina
arbetare försäkrade i anstalten, ända till dess försäkring eventuellt
tages i ett privat bolag. Härav följer, att anstalten har att
utbetala ersättningar i anledning av ett flertal skador utan att
kunna erhålla däremot svarande försäkringsavgifter. Anstaltens
årliga förlust på okända försäkringar, för vilka anstalten således
ej erhållit någon försäkringsavgift, belöper sig till närmare
300,000 kronor (år 1921).
Av det automatiska försäkringssystemet följer också ett för
anstalten synnerligen betungande arbete att identifiera små och
tillfälliga arbetsgivare. I nu nämnda hänseenden och i vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
