Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Den antika kulturens undergång. Av Ulrich von Wilamowitz-Moellendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ju ingen organisation av penningväsendet, som kan jämföras
med vår börs. Endast storkapitalisterna lånade ut penningar,
och de ruinerade stad och land, till sist hela riket genom
sitt ocker. Finansernas otillfredsställande läge bottnade
således huvudsakligen i bristen på nationalekonomisk insikt. Vi
se huru förvaltningen i Egypten icke vet något annat sätt att
öka inkomsterna än att fördubbla skatterna, då de icke ge
tillräckligt, och pålägga nya, vilket har till välförtjänt resultat att
allt flere bönder läto sin jord ligga i lägervall, så att öknen
närmar sig Nilen och oövervinneliga rövarband bildas i det
fruktbara deltalandet. Augustus ville att i imperiet, i romerska
riket, romarna skulle fortfara att vara den härskande nationen.
Att få romersk medborgarrätt var följaktligen villkoret för alla
politiska rättigheter, oavsett övriga fördelar. För barbarer,
d. v. s. för icke-greker eller för folk utan grekisk bildning, var
det helt enkelt omöjligt, om icke genom att bli frigivna ur
slaveriet av en romersk herre. Men på detta sätt kommo allt
för många slavar att bliva romerska medborgare, särskilt
semitiska eller sådana från Mindre Asien, vilka kommo sig upp
i förnäma hus eller bland det kejserliga hovfolket, dels på grund
av sin grekiska skolbildning och dels för att de hade affärsvana
och förtjänade pengar. Sådana osympatiska element ägde ingen
känsla för staten och lämnade heller ingen sådan känsla i arv
åt sina efterkommande utan endast de egenskaper genom vilka
de själva kommit sig upp. Men bland dem rekryterades de
stora kapitalisterna, och deras inflytande får icke underskattas.
Det som lyckades för dem var oupphinneligt för den friborne
bonden eller hantverkaren och på det hela taget för den stora
massan av fattiga romare; för mången blev friheten så
motbjudande, att han frivilligt avstod från den och gav sig till träl hos
någon bland de store. Alla medborgares lika berättigande, som ju
varit självfallet för hellenerna, var nu t. o. m. rättsligt avskaffat
hos romarna. Över svartrockarna eller smutsrockarna som man
kallade dem, höjde sig de båda privilegierade stånden, riddare
och senatorer, skilda från varandra genom förmögenhet. Blott
denna ringa bråkdel kan man politiskt räkna för folket.
Borgarnas olikhet inför lagen går så långt, att samma förbrytelse
straffas olika allt efter brottslingens stånd. Är det underligt att
den tillbakasatta hopen utan motstånd fann sig i en
regementsförändring?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
