Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10. 12. 1923 - Målet stormakterna mot Litauen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 593
Memelstyrelsen och, när de ej följas, rapportera till signatärmakterna
för vidare notifikation till Nationernas förbund. Till någon av
signatärmakterna skulle varje enskild kommissionsmedlem kunna, när
han anser konventionens bestämmelser överträdda, vända sig i syfte
att få tvisten därom bragt inför Nationernas förbunds rad. Litauen
däremot vill blott gå med på upprättandet av en »rådgivande
ekonomisk kommité», som skulle obligatoriskt uttala sin mening i
hamn-och vattenvägsfrågor, men ej utgöra någon fristående
övervakningsinstans. Den skulle bestå av en representant för staden Memel, en
för Memels handelskammare, en för arbetarna i Memels hamn, en för
intresserade litauiska och en för intresserade polska ekonomiska
organisationer. Skillnaden i förslagen gäller naturligtvis graden av det
polska inflytandet i denna Litauens enda hamn, och i sitt
memorandum av den 21 september förklarade litauiska regeringen energiskt,
att den ej kunde acceptera andra restriktioner i sin suveränitet över
hamnen än den åtog sig i februari eller som framgå av att Memel
är »en hamn av internationellt intresse». Samma motsats kommer
även fram i ambassadörskonferensens krav på att polska regeringen
skulle få för 99 år arrendera nödigt område inom hamnens fria zon
för sin handel, sjöfart och sågverksindustri, något som ej alls var på
tal, när villkoren för Memelområdets överlämnande i februari
del-gåvos Litauen.
Bjärtast framträder motsatsen mellan Kovnoregeringens litauiska
oeh ambassadörskonferensens polska uppfattning i bägges förslag till
artiklar om fri passage genom Memelområdet. Litauiska regeringen
vill, som konferensen begärt, medge sådan till lands och vatten
enligt Barcelonakonferensens bestämmelser, men blott i fredstid, och
bestrider att normala fredliga förhållanden råda mellan Litauen och
Polen. Dess yttersta eftergift är att redan nu medge polsk
timmer-flottningsfrihet på Njemenfloden. Ambassadörskonferensen åter krävde
i sitt ultimatum litauisk underskrift på ett protokoll, vari skulle
utlovas ofördröjligt återställande av trafikfriheten på alla vatten- och
järnvägar, ledande till Memel från Njemenbäckenets »polska områden»,
liksom även av post- och telegrafförbindelsernas frihet mellan dessa
områden och Memel. Detta skulle, genmäler litauiska regeringen,
betyda officiellt litauiskt erkännande av Polens förvärv av Vilnaområdet
och avböjes därför.
Ambassadörskonferensens konventionsförslag går synbarligen ut på
dels att avpressa Litauen ett sådant erkännande som villkor för
överlåtelsen av suveräniteten över Memelområdet, dels att i detta inplantera
en polsk »maktcell» med vidsträckta utvecklingsmöjligheter. Litauens
försvarsposition åter är ett ihärdigt åberopande av de den 16
februari 1923 meddelade villkoren för suveränitetsöverlåtelsen, restriktivt
tolkade, såsom enda normen för dess förpliktelser. Den önskar
därför få de nya kravens förenlighet med februarivillkoren prövade av
opartisk domstol enligt artikel 12 eller artikel 13 i pakten för
Nationernas förbund. Stormakterna som aktör i målet mot Litauen
påyrka en stormaktspotittsk lösning av Memelfrågan genom Nationer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
