Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Nordens nordligaste gränsfrågor. Av Ragnar Numelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boris Glebs kyrka och skottlappbyn i Köngäs vid Pasvikälven. Förf. foto.
NORDENS NORDLIGASTE GRÄNSFRÅGOR
AV FIL. D:R RAGNAR NU MELIN
Den tiden i Norden, då historien ännu mest var saga och sång,
voro kusterna vid Norra Ishavet nästan helt obebodda.
Arktiska fynd från den yngre stenåldern visa visserligen på en
primitiv nordisk kultur här uppe — osäkert är det däremot vilket
folk som varit bärare av denna odling. Montelius och Rygh ha
hållit före, att det varit finnar, kanske Tacitus’ och Ptolemaios’
nomadiska fenni, finnoi, som ej kände åkerbruk; möjligen var
det lappar. Ståndpunkterna härom ha som sagt växlat. I alla
fall gingo finnarnas och lapparnas vandringar redan i tidig
medeltid till Ishavskusten i norr. Och vid folkvandringstiden börja
norrmännen nå upp åtminstone till södra Finmarken.
Småningom utsträckte norska vikingar sina sjöfärder förbi
Finmarkskusterna österut, men någon fast bosättning från denna tid kan
icke med säkerhet påvisas.
Dunkla voro också föreställningarna om landet i norr.
Skandiska sägner visste berätta om ett »Nifelhem» och ett »Trolla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
