Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 2. 6. 1924 - Den franska valutans irrfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 299
berodde kan ej sägas förrän man vet, i vilken utsträckning
statsobligationerna gjort tjänst som löpande betalningsmedel.
Som man finner, gäller den nu angivna förklaringen endast
ungefär hälften av franckursens nedgång t. o. m. för den första perioden,
d. v. s. fram till början av innevarande år. Sedan slår förklaringen
nästan fullständigt slint, det våldsamma francfallet i början av 1924
kan omöjligt förklaras på detta sätt, lika litet som andra plötsliga
förskjutningar i växelkurserna kunna väntas ha dylika orsaker.
Vilken roll de övriga, av den inhemska franska prisnivån oberoende
faktorerna spelade belyses också av det samband som redan tidigt
framträdde mellan den tyska och den franska valutans växlingar.
Orsaken var med andra ord politisk, valutan tjänstgjorde verkligen
på sätt och vis som ett slags exponent på uppskattningen av
Frankrikes läge. Men man får noga akta sig att inlägga någon mystik i
detta sammanhang. Innebörden var helt enkelt en uppfattning om
vad det skulle bli av valutan i framtiden. De officiella och officiösa
franska uttalandena sökte efter hävdvunnet bruk orsaken i fientliga
stämplingar, men det hade varit nyttigare att tänka på verkningarna
av att landets finanser inställts på ett tyskt skadestånd som, icke minst
tack vare franska våldsåtgärder, sköts allt längre bort i fjärran
genom den tilltagande tyska förvirringen. Spekulationen, sålunda den
verksamhet som har till uppgift att förtjäna på — och därmed
utjämna — olika värden på samma föremål i nutid och framtid, grep
naturligtvis en dylik situation, såsom dess uppgift är; men ännu mer
betydde förmodligen de franska kapitalisternas tilltagande ängslan
inför situationen. I ett sådant läge matar underskattningen av
valutan sig själv, och sålunda accelereras kursfallet än mer.
Men givetvis kan en dylik abnorm situation icke undgå att utlösa
motverkande ekonomiska krafter, i detta fall närmast på handelns
område. Den för låga utländska uppskattningen av landets valuta
verkar som en stimulus för export från och hinder för import till
landet, en exportpremie och motsvarande importtull, och det är
därför sannolikt ingen tillfällighet att den franska handelsbalansen i
februari och mars månader i år svängt över från importöverskott till
exportöverskott, under den senare månaden på ej mindre än 21 %.
Att denna företeelse skulle ha förmått återföra valutan till jämvikt,
genom att höja dess utlandsvärdering eller genom att sänka dess
inhemska köpkraft eller — naturligast — genom båda
tillsammans, kan man emellertid ej påstå. Griper en gång spekulationen
en valuta, så finns det ingen gräns för vad som kan göras med den,
och intet överord på detta område har väl mer fullständigt
vederlagts än det att spekulationen skulle vara betydelselös för
växelkursernas utveckling. Kunde åter spekulationen brytas, d. v. s. den
franska och utländska allmänheten bibringas övertygelsen att valutan
ej skulle sjunka i framtiden, så skulle däremot underlaget för den
låga kursen också utan vidare försvinna.
Detta var vad som skedde genom den stödaktion som satte in
strax före mitten av mars i år, genom Pierpont Morgan i New York
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
