Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Nyromantiken och kristendomen - Valresultat och regeringskris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 445
länge åter börjar göra sig märkbar, nämligen kristendomens eget
problem. Det är på den estetiska debattens omvägar som våra
romantici drivas fram att taga ställning till kristendomen ej bloft
som lära utan som livselement och evigt värde. Så hade det gått
för Herder, och så gick det också för många av dem, som läto sig
inspireras av honom, även om de till en början ej själva
observerade det. Docenten Hippels arbete utgör därför på sitt vis en
inledning till studiet av ett stort, utomordentligt viktigt men hittills
aldrig i sitt sammanhang behandlat ämne, nämligen frågan om den
svenska romantikens ställning till kristendomen.
Helt naturligt har denna varit mycket skiftande och från år till
år företett väsentliga olikheter. Hammarsköld t. ex. berättar sig på
vintern år 1804 ha upphört att vara kristen, men några år senare
(1809) biktar han för Livijn sin starka böjelse för katolicismen,
samtidigt uttalande att blott hans giftermål hindrade honom att liksom
Stolberg taga steget helt och hållet över till den katolska kyrkan.
Atterbom var hela sin tid igenom enligt Hammarskölds eget omdöme
»innerligt christen», Christian Stenhammar likaså, under det att
däremot den bittre och skeptiske Clas Livijn stod på en motsatt
ståndpunkt, så paradoxalt betonad till och med att han gav sitt
erkännande åt Geijers Den siste kämpen huvudsakligen därför att han i
den fann stöd för sin teori om att det egentligen var kristendomen,
som tagit bort all kraft och energi från Sverige. Men för ingen
bland dem alla är kristendomen vad den varit för så många av den
föregående generationens män, något ointressant, föråldrat och
likgiltigt, som det över huvud taget icke längre lönade sig för en bildad
människa att diskutera. Blotta ryktet om ett arbete, innehållande
utkastet till ett teologiskt system uppbyggt på den Schellingska
filosofiens grundvalar, är nog för att försätta Atterbom i ett tillstånd av
entusiastisk spänning. Låt vara att denna ståndpunkt till någon del,
som Tegnér uttryckte sig, vunnits par dépit och i opposition
mot den äldre tid man på alla områden ville bekämpa, det mesta
var dock dikterat av personlig känsla och levande intresse. Att
sakligt, historiskt och psykologiskt undersöka denna nyromantikens
ställning till de religiösa och kyrkliga frågorna är en ytterst
betydelsefull uppgift, och man vill gärna tro att den preliminära studie,
som här föreligger, med tiden skall utvidgas till en sammanhängande
och allsidig undersökning av problemet i dess helhet. Man har även,
då detta går i tryck, att tillfoga ett bidrag, som just utkommit, ett
nytt arbete av docenten Hippel: Om den kyrkligt religiösa
brytningen under adertonhundratalets andra årtionde med
särskild hänsyn till nyromantiken (Upsala 1924).
Andra kammarvalen äro nu över, och hela landet
skulle dragit en suck av lättnad, därest resultatet
medfört den åstundade klarheten. Så är dock ingalunda fallet. Det
proportionella valsättets regleringsdamm förhindrar alltför häftiga
nivåförskjutningar inom riksdagen. Följden har därför blivit status
Valresultat oeh
regeringskris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
