Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Cæsars hustru och konungens högsta domstol. Av Birger Wedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 BIRGER WEDBERG
sekreteraren Dahlqvist, och jag vill ej trötta med att upprepa eller
vidare utveckla hans skäl.
Jag bör emellertid rättvisligen erkänna att jag till fullo vill
instämma i en del av vad prof. R. under dechargedebatten
yttrade. De sakkunniges ordf. hr C. G. Ekman har
framhållit såsom synnerligen önskligt, att ledamöterna av landets
högsta domstol icke på förhand och i annan egenskap än av
domstolsledamöter engageras i prövningen och utformningen av
sådana beslut, som »på av nya förhållanden skapade ekonomiska
intresseområden av stor vikt innebära rättsligt principiella
stånd-punkttaganden med prejudicerande karaktär». Mera enkelt och
rakt på sak torde detta kunna uttryckas så: då hos oss under
kristidsåren yppades den för vårt praktiska rättsliv nya frågan om
verkningarna av s. k. ekonomisk force majeure, blev denna viktiga
fråga bedömd av justitieråd såsom skiljemän, innan den ännu
varit underkastad HD:s prövning; detta var icke lämpligt, och
denna siluation kan komma att upprepas. Det är mig då en
sann tillfredsställelse att kunna mot hr Ekmans auktoritet
åberopa hr Reuterskiölds, både därom att skiljemannavärvets
anförtroende åt landets högsta domare just i ett dylikt fall synes
vara förmånligt (ehuru, naturligtvis, enligt hr R. alltjämt
konstitutionellt betänkligt), och därom — ifall hr Ekman icke skulle vilja
lita på hr R:s ord om förmånligheten — att en situation sådan
som den åsyftade dock alltid blir att räkna till de rena
undantagsfallen. Hr R. yttrade under dechargedebatten:
»Jag erkänner gärna att det kan finnas förhållanden, där man
vill få ett typfall avgiort. Det kan finnas tvistiga förhållanden, där
parterna själva anse sig betjänta av att få ett hastigt slut på tvisten
genom de mest rättskunniga män som finnas. Under kristiden fanns
det t. ex. tvister om verkan av force majeure på kontraktsförhållanden
och leveransförhållanden, som icke voro statliga. Man kunde ju föra
process och komma till högsta domstolen i sista hand efter många
år, men det fanns så många likartade fall att alla som voro
intresserade av detta ansågo önskvärt att få ett typfall hastigt avgjort. Då
tog man från båda sidor efter överenskommelse skiljedom av
uteslutande justitieråd i ett sådant fall och knäckte frågan. Man fick
sålunda ett precedensfall, och detta blev avgörande för de övriga enligt
överenskommelsen. Jag erkänner att i dylika fall, som dock äro
rena undantagsfall, det kan vara förmånligt om medlemmar av högsta
domstolen åtaga sig ett skiljemannavärv.»
Mitt försök till kritisk värdesättning av de grunder, som prof.
R. åberopat till stöd för sin omilda dom över de skiljedömande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
