Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Carl Ifvarsson. Ett bidrag till hans politiska karakteristik. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 EDVARD THERMZAZENIUS
även i detta fall kommer hans kallt räknande och vägande
politik till synes.
I lantmannapartiets stora försvarsaktion 1878 tog han till sist
verkligen del, härtill bokstavligen nödd och tvungen. Det be-
rättas emellertid, att han redan förutsett motionernas fall, då
han undertecknade dem. Under den stora debatten försvarade
han likväl kompromissen och lantmannaparliets förslag i ett
stort anförande, som väl kan sägas vara elt mönster av hans
föga lysande men så mycket mer logiska och sakliga talekonst.
Lantmannapartiets åsikter i de enligt dess mening med rätta för-
bundna försvars- och grundskattefrågorna få där ett lika klart
som auktoritativt uttryck. Med mycken tvekan var det han
sedan medverkade i den Posseska ministärens strävan att lösa
de stora frågorna, men nu icke längre på den yttersta nihilis-
tiska flygeln. Yngre krafter hade redan börjat gå honom förbi.
Då äntligen 1885 under Themptanders ledning det första steget
till en reform kunde tagas, var likväl förhållandet åter det
gamla. Carl Ifvarsson stod nu på avslagslinjen. När så
skedde var emellertid hans inflytande redan betänkligt på ned-
gående. Även i tullfrågan kom han att ställa sig i minoriteten,
måhända mindre av övertygelse om tullarnas större eller mindre
välsignelse än av oro för att med starkt ökade statsinkomster
sparsamhetskravet alltför mycket skulle få träda tillbaka och
riksdagens grepp över regeringen förlora i styrka. Hos mot-
ståndarna har denna hans övergång till minoriteten väckt verklig
eller låtsad förvåning. Man hade till den grad vant sig vid att
finna honom på den vinnande sidan och att beskylla honom för
slughet och maktlystnad, att man hade svårt att förstå honom i
den nya situationen.
Hur var det då ställt, frågar man sig gärna, med Carl Ifvars-
sons berömda slughet? Betyder slughet hos honom detsamma
som en ringare grad av hederlighet? Härpå måste svaret bliva
bestämt nekande. Han var slug eller mycket klok på det sättet,
att han med största omsorg och försiktighet undersökte sina
motståndares och framför allt sina meningsfränders åsikter — syn=-
barligen ofta nog genom att skriftligen direkt efterspörja veder-
börandes mening om det politiska läget. På den fasta grund av
kunskap han sålunda vann, byggde han sin politik. En parla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
