Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Pingstväckelsen och Sveriges religiösa folkrörelser. Av E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 E. H. THÖRNBERG
mer tvätterskan eller slrykerskan med ofta blekfeta kinder och
nopprig hud. Äldre, ogifta arbeterskor och tjänarinnor med
ansiktsuttryck av grämelse, genombruten av svärmeri, äro rätt
rikligt företrädda. Och man lägger ej minst märke till
arbetarhustrun efter fyrtioårsgränsen. Alltemellanåt är hon ytterst
gänglig och mager. Esomoftast har hon en oformligt vidgad volym
med skvalpande fetma; kinderna äro ibland insjunkna, ibland
svällda; hennes blick är uttryckslös, hennes drag matta. Sådan
har hon blivit genom oklok, än otillräcklig, än överdriven näring,
genom många barnsängar, bekymmer och försummad kroppsvård.
Bland männen ser man väl någon gång, men ytterst sällan
skymten av den frälste slusken, som åtminstone förr var en
framträdande figur på frälsningsarmens plattform. Här är det
för övrigt få, som göra intryck av att vara eller ha varit den
härjade och förhärdade syndaren. Ibland frågar man sig, om
sådana, vilka ramlat ner i allsköns elände, numera nås vare sig
av pingströrelsen eller annan kristlig verksamhet. Sven Lidman
ger besked. I sin skrift Pingstväckelsens hemlighet (1926)
säger han på karakteristiska vis: »Bara i Filadelfiaförsamlingen
i Stockholm dröjer det ej alltför lång tid mellan gångerna, då
vi få följa någon nyfrälst och ångerfylld syndare ner till polisen
för att där bekänna sina förbrytelser och taga sitt jordiska straff,
sedan han inför Gud bekant och fått förlåtelse och upprättelse
för allt det förflutnas skam genom Jesu Kristi blod, som renar
från all synd». — Både vad beträffar de män och de kvinnor,
som mötas här, torde mången vara alltför böjd för att i
anlets-dragen läsa fram en utpräglad sexualitet. Den, som skriver detta,
hyser de största betänkligheter mot att gripa till en mer eller
mindre förallmänligad och förflackad Freudianism. Men det är
ett ofrånkomligt faktum, att man i flera fall måste förutsätta en
stark sexuell betoning. Bland männen té sig emellertid många så
normala, så mentalt harmoniska på sitt intellektuella plan, att man
helt ofrivilligt spörjer: hur ha de egentligen kommit hit? Den
intellektuellt präglade manliga typen är nog inte talrikt företrädd.
Men över männen, de äldre såväl som de yngre, vilar ofta
någonting stillsamt och försynt. Proletärskepnaden är för övrigt mera
sällsynt på mansidan än på spinnsidan. Och dock lider det intet
tvivel, att trefjärdedelaravFiladelfiasamhällets manliga medlemmar
och besökare här i Stockholm äro hemma inom nederklasserna
— åtminstone, om man till dessa hänför smärre hantverkare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
