Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kampen om råvarorna. Av Emil Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 EMIL LANGLET
man naturligtvis ej får vara blind för att så kan ske — och även
i viss utsträckning sker — så får ej heller förbises, att
politikerna ofta opåkallade tro sig gå det ekonomiska livets ärenden
genom åtgärder, som gå stick i stäv med dess verkliga
intressen. Så var ock alldeles särskilt fallet vid oljefreden i
Bukarest, där åt de tyska storbankernas och oljekoncernernas
ledare icke ens bereddes tillfälle att lägga fram sina åsikter, än
mindre att vinna gehör för dem, ehuruväl de bättre än någon
politiker eller militär kände till Rumäniens ekonomiska liv och
dess naturtillgångar.
Om man tager kännedom om de närmare detaljerna i denna
fred, sådan den utmejslades av ekonomiserande generaler och
politici, kan man knappast undandraga sig intrycket av att det
måtte ha varit med en dunkel förkänsla av stundande dystra
tider för sitt land som direktören i Deutsche Bank och
skaparen av Tysklands största oljeföretag, Emil Georg von Stauss,
i en inlaga till regeringen med anledning av Bukarestfördraget
skrev följande ord: »Setzen Sie statt des Wortes Erdöl das Wort
Kohle, und denken Sie sich sinngemäss das Abkommen von
Seiten der schliesslichen Sieger auf Deutschland angewandt,
welches wären wohl die Folgen gewesen?» Den framstående
tyske industrimannens farhågor gingo som bekant snabbare i
uppfyllelse än vad någon då kunde ana och kommo att besannas
på slående sätt.
Freden i Versailles och dess viktiga appendix — den
oberschlesiska frågans avgörande år 1922 — kom nämligen att till
Tysklands nackdel medföra en genomgripande förskjutning av
hegemonin över de naturtillgångar, som bilda grundvalen för hela
den moderna materiella civilisationen och framåtskridandet: kol
och järn.
Till världskrigets viktigaste ekonomiska och realpolitiska
resultat — i den mån de bli bestående — hör utan tvivel
avskiljandet från Tyska riket av kolfyndigheterna i Saar i väster
och i Oberschlesien i öster samt de lothringska j ärnfyndigheternas
överföring till Frankrike. Frankrike kom — genom
kombinationen av sina egna väldiga malmförråd och de från Tyskland
nyförvärvade — att förfoga över de ojämförligt största
järnmalmsförråden i Europa. Detta är ett faktum, som är av den största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
