Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Teaterlivet i Finland. Av Yrjö Hirn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERLIVET I FINLAND
AV PROFESSOR YRJÖ HIRN, Helsingfors
Det finns antagligen många av mina landsmän, som ha varit
med om erfarenheter av samma slag som den jag för några
år sedan upplevde i ett sydeuropeiskt hotellpensionat. Jag hade
i sällskapsrummet trätt i beröring med en ung man som var
vetgirig nog att önska få några uppgifter om det avlägsna
Finland. Vi gjorde några promenader tillsammans; vi blevo rätt
goda vänner, som man ju blir det på resor; och när vi foro åt
var sitt håll beklagade vi ömsesidigt att bekantskapen blivit
avbruten. Men när han tog avsked av mig sade den unge mannen
med ett välvilligt-ironiskt leende: Det är lärorikt för mig att
ha fått råka Eder, ty jag bekänner öppet att jag dessförinnan
icke hade vare sig sett eller hört talas om några andra finnar
än sådana som springa.
Våra löpares framgångar vid de Olympiska spelen ha gjort
Finland känt över världen, och vi kunna, när allt går omkring,
vara glada åt att det ej är med några sämre egenskaper än den
idrottsliga uthålligheten vi vunnit vårt rykte. Men det är icke
desto mindre missvisande om Finland framför allt blir betecknat
som det land där man, tillsvidare åtminstone, springer bättre
än i andra länder. Vill man överhuvud utmärka oss med något
av dessa förallmänligande attribut, av vilka människorna älska
att låta sig vilseledas, så borde man icke välja dem endast
från idrottens för övrigt nog så betydande livsområde. Man
skulle enligt min mening visa på någonting för nationen lika
karakteristiskt om man sade att Finland är det land där man,
icke bäst, men allmännast och ivrigast spelar teater. Ett sådant
påstående kan förefalla mina läsare alltför djärvt, men jag tror
att det icke skall framstå som överdrivet, när jag kommit till
slutet av min skildring.
Artikeln utgör en sammanfattning av ett föredrag, hållet den 20 mars i
Kungliga Teaterns foyer i Köpenhamn, samt den 30 mars i Dramatiska Teaterns
foyer i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
