Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Drottning Victoria och Englands författning. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 GEORG ANDRÉN
Drottningen skulle emellertid snart se sig nödsakad att kalla
en ny premier, då Derby, gammal och giktbruten, i febr. 1868
måste draga sig tillbaka från sin ansträngande post. Derby
utpekade Disraeli — liksom hela det politiska läget gjorde det.
Drottningens val föll också på honom. Omständigheterna hade
även denna gång snävt begränsat Victorias valfrihet. I fråga om
övriga förändringar inom kabinettet iakttog drottningen
fullständig passivitet.
Den konservativa minoritetsregeringen skulle snart lida ett svårt
nederlag i en betydelsefull fråga, då underhuset den 30 april
1868 biföll Gladstones resolutionsförslag om den irländska
statskyrkans avskaffande. Disraeli föreslog då drottningen att
upplösa underhuset »as soon as the public interest will permit»,
d. v. s. när rösträttslagarna blivit förda i hamn och den nya
valmanskåren inregistrerad; som ett andra alternativ framkastade
han emellertid tanken, att kabinettet skulle avgå. Denna gång
tvekade drottningen icke i valet utan antog det första, det av
Disraeli i första hand förordade alternativet. Gladstone
kritiserade Disraeli för att han ställt drottningen inför ett val, för att
han tagit råd, där han bort giva dem. Även senare ha
parlamentarismens stränga purister, oftast i anslutning till lord
Melbournes åtgärd att 1834 lägga den av upplösning hotade
whig-regeringens öde i Vilhelm IV:s alltför ivriga händer, kritiserat
denna praxis att överlämna betydelsefulla politiska avgöranden åt
monarkens skön.
De allmänna valen hösten 1868 gåvo som bekant det liberala
partiet majoritet i underhuset, och drottningen accepterade utan
vidare Disraelis avskedsansökan och anmodade Gladstone att
bilda en ny regering. Även han var given av situationen, om
man så vill av nationen; drottningen hade knappast något annat
val. Hon uttryckte emellertid vissa önskemål angående
besättandet av vissa poster i ministären. Gladstone hade i ett fall
redan sex månader tidigare vidtalat den person, lord Clarendon,
som drottningen ej ville se på utrikesministerposten. Ett försök
att förmå denne att mottaga en annan post misslyckades; det är
möjligt, att Gladstone icke vinnlade sig om någon större energi,
när han uppfyllde ett löfte till drottningen på denna punkt.
Gladstone var tydligen angelägen att man icke skulle misstänka honom
för att ha givit efter för en hovman över. Då Gladstone ifråga
om en annan ministerpost ville uppfylla drottningens uttalade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
