Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - En Cavourbiografi. Av Georg Andrén - Maurice Paléologue: Cavour. Övers. av Anna Lamberg Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helt nyss har den svenska allmänheten fått en anledning att göra
bekantskap med den franske diplomaten från en helt ny sida, såsom
författare till politiska biografier. För icke länge sedan utkom nämligen
i vårdad svensk översättning Paléologues levnadsteckning över den
italienske statsmannen Cavour. Det är knappast för tidigt att denne
värdige representant för Italiens politiska och diplomatiska konst
presenteras för svensk publik. Man måste samtidigt konstatera, att denna
presentation i allt väsentligt gör full rättvisa åt den politiker, som mer än
någon annan modern italienare lyckats realisera Macchiavellis politiska
idéer, såväl vad mål som medel beträffar.
En biografi över Cavour kan icke undgå att i viss mån bliva ett stycke
betydelsefull europeisk historia. För Paléologue har det tydligen varit
en naturlig sak att framför allt låta den skicklige och ganska skrupelfrie
diplomaten Cavour framträda i detta verk. I det avsnitt europeisk
historia, som Paléologue skildrar för oss, intaga också Italiens och
Frankrikes inbördes mellanhavanden, såsom man kunnat vänta av en fransk
historiker, främsta platsen. Napoleon III är utan jämförelse verkets
andra huvudperson.
På ett synnerligen skickligt sätt redogör författaren också för Cavours
diplomati, icke utan ett inslag av den romaneska art, som i särskild
grad fångar intresset i de kretsar, som endast motvilligt följa det
diplomatiska spelets växlingar men som så mycket lättare intresseras för de
erotiska äventyr, som spelade en så betydande roll i Cavours privata liv
och som för övrigt icke heller voro främmande för hans diplomatiska
förförelsekonster.
Vi få emellertid först följa den unge, norditalienske ädlingen i hans
första lärospån vid Savoyens hov — i pagens roll, en roll, som dåligt
passade hans på en gång anstolta och demokratiska natur. Vi få följa
hans ungdoms äventyr som officer och lantjunkare och få någon liten
inblick i hans tidigare politiska intressen och ambitioner. Det händer
därvid Paléologue — liksom det hänt så många andra — att han så
ivrigt är på jakt efter drag, som förebåda den kommande mannen, att
man knappast får se den unge Cavour själv. Ett starkare intryck lyckas
författaren då förmedla av den blivande statsmannens framgångsrika
verksamhet som förvaltare för några av faderns egendomar, en
förvaltning, som tydligen präglades av en rationell försöksverksamhet.
Studieresor till England och Frankrike bidrogo i hög grad att vidga Cavours
horisont och gjorde honom framför allt till en varm anhängare av det
parlamentariska styrelsesättet och av den fria handeln. De skulle också
lära honom järnvägarnas betydelse. I sitt lilla italienska hemland skulle
han snart också bliva livligt verksam för att befrämja dessa punkter i
den samtida liberalismens program, icke utan att ådraga sig
beskyllningar för anglomani.
Man kan knappast säga, att Paléologue på ett tillfredsställande sätt
redogör för Cavours tidigare politiska bana. Det blir för läsaren av
denna biografi fullständigt oförklarligt, hur Cavour, som under det
märkliga året 1848 vid 38 års ålder vunnit ett mandat i Turins
parlament, redan två år senare vann inträde i ministären och efter nya tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
