Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Den svenska konstitutionalismens uppkomst. Av Gustaf Jacobson - Erland Hjärne: Från Vasatiden till frihetstiden - En amerikansk världskrigsforskare. Av Yngve Lorents - Sidney B. Fay: The Origins of the World War
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördragsrättsliga statsåskådningen, som sedan 1500-talets slut allt kraftigare
medverkat till det svenska statsskickets konstitutionalistiska omdaning».
Majestas var åter hos ständerna, och ständerväldets princip var, säger
förf., på avgörande punkter från början närvarande i
fundamentallagstiftningen. Det starkt monistiska draget var i själva verket något
som frihetstidens statsrätt tagit i arv från enväldet. Dock blev, betonar
förf., denna parlamentariska monism icke restlöst genomförd. Det fanns
också ett annat arv, nämligen från 1600-talets
maktfördelningssträvanden. Den gamla formeln om »konungens höghet, rådets myndighet
och ständernas rätt och frihet», vilken proklamerades som det nya
statsskickets lösensord, innebar åtminstone så mycket, att ett konungadöme
och en rådsinstitution alltjämt funnos kvar, även de med noggrant
utskiftade och bestämda befogenheter. Trots allt kan sålunda den nya
författningen i viss mån sägas innebära »vår nyare historias första
systematiskt och med anspråk på obegränsad giltighet genomförda
konstitutionella maktfördelning».
Då förf. inledningsvis om sitt arbete säger, att det endast i ganska
begränsad mån röjer en självständig uppfattning, så visar han en
älskvärd men överdriven blygsamhet. Väl har han haft föregångare, både
när det gäller detaljer och de större sammanhangen; att han särskilt
fått bestämmande intryck av Harald Hjärnes syn på den svenska
statsutvecklingen, är ju uppenbart. Men såväl problemställningen och
synpunkterna som sammanställningen av fakta bära i mycket hög grad
självständighetens prägel. Erland Hjärnes bok är ett tungt vägande
bidrag till vår författningshistoria. Vad som särskilt är ägnat att inge
respekt är den förnäma objektivitet, som utmärker densamma — en
förtjänst, som ovillkorligen faller i ögonen, när man jämför den med
Lagerroths från ira et studio ingalunda fria arbete. Det är också
välgörande att följa en forskare, som icke blott skarpsinnigt analyserar
företeelserna utan även plöjer djupt i den svenska historiens fåror.
Erland Hjärne har med denna bok infriat förhoppningar, som fästs
vid hans fäderneärvda och självständigt utvecklade forskarbegåvning,
men har också väckt nya förhoppningar. Han har mycket att ge,
icke minst i fråga om det statsskick, vars genesis han med grundlighet,
skärpa och lysande stilkonst tecknat i den nu utgivna boken.
Gustaf Jacobson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
