Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Svenska romaner och noveller. Av O. Wieselgren - Per Vilhelm Enström: Ett år i Gråbacka - Vilhelm Moberg: Långt från landsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 LITTERATUR
psykologiskt hänseende, men tyngdpunkten ligger avgjort på den
konkreta och målande teckningen av livet i den jämtländska bondebygden.
Här känner sig författaren tydligtvis mest hemmastadd, och här
framträda de bästa egenskaperna i hans skildringskonst, enkelheten, den
lugna humorn och den flärdlösa sakligheten. Berättelsens värde
minskas icke av att man känner igen åtskilligt från äldre skildrare,
så exempelvis ungdomens traditionella nattbesök i fäbodarna och
stugorna, varom redan prosten Lenseus och Samuel Ödmann haft mycket
att berätta. Enström tar i regel tämligen prosaiskt på sitt material
och håller sig helst till den omedelbara verkligheten, sådan den
representeras av mat och dryck, hästar och kor, spannmål och foder.
Ibland händer det dock att han når upp till ett visst vresigt, halvt
motvilligt patos, som i berättelsen om hur Lill-Lasse ger sig ut i
snöstormen på sin milslånga vandring för att rädda sig från
fattighusets och sockenhjälpens vanära. Hans tonfall är i dylika episoder
så äkta att man förlåter honom hans brist på sinne för känslolivets
finare och mera ömtåliga nyanser.
Vilhelm Mobergs Långt från landsvägen är en hel bygdekrönika,
överflödande av episoder ur bondelivet i helg och socken och med
ett ofantligt rikt persongalleri. Om skildringens vederhäftighet
behöver man icke heller här ett ögonblick vara i tvivelsmål.
Författaren känner sina typer från grunden och ställer dem fram i ljuset
utan varje försök till försköning eller romantik. Den väsentliga
svagheten i hans arbete ligger snarast i berättelsens struktur. I sin iver
att giva en fullständig bild av vardagslivet sådant det ter sig från
bondens horisont har han låtit förleda sig till att belasta skildringen
med ett sådant otal av episoder och detaljer att huvudmotivet, striden
mellan den rike storbonden Otto i Grimhult och hans dotters
förförare Adolf i Ulvaskog med alla dess ödesdigra konsekvenser,
skymmes bort och glider åt sidan. Det finns något verkligt episkt i
författarens ursprungliga grepp på ämnet, men utförandet brister i
fasthet och överskådlighet. Trots detta saknar skildringen emellertid
visst icke förträffliga partier. Bakom skildringen anar man en djup
kärlek till själva jorden, den makt som reglerar bondens tillvaro, och
det är därför en särskilt kärv kraft över de ställen där författaren
berättar om arbetet på åkern, sådden och skörden. Teckningen av
det stora slåtterölet på Olovsdagen i Ulvaskog är en frisk och
vacker idyll men förråder allt för tydligt sitt direkta beroende av det
berömda kapitlet om slåttern på Hemsö hos Strindberg. Något
påverkad från samma håll är väl också episoden med bröllopsgillet,
fastän Moberg gått längre i rent burlesk plumphet. En viss
förkärlek för drastiska detaljer kan för övrigt ej frånkännas författaren.
Detta drag är måhända ett arv från den tid då man ansåg sig nå
fram till återgivandet av det verkliga livet framför allt genom
anhopningen av dylikt. Men denna sorts naturalism är död, och det
finnes absolut ingen anledning att återuppliva dess lyckligt och väl
begravna litterära traditioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
