Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1 okt. 1930 - Lapporörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej längre än till att (med 108 röster mot 60) antagas att vila över
nyval, och samma öde fingo förslagen om ändrade valbestämmelser,
d. v. s. om kommunisternas förlust av valrätt och valbarhet. Vid
stundande riksdag kräves det ej mer än 67 röster (av samtliga 200)
för att definitivt hindra deras antagande. En kompromissmöjlighet
förelåg i form av ett av riksdagsman Kivimäki (av framstegspartiet)
framställt förslag, som i allt väsentligt tillmötesgick Lappokraven men
gjorde en ovalbarhetsförklaring beroende av domstols prövning.
Egendomligt nog lär även socialdemokratiskt stöd (eller åtminstone
bortfallandet av socialdemokratiskt motstånd) ha varit tryggat för denna
»Kivimäkilinje», men Lappoledningen krävde, att
regeringspropositionerna skulle »ovillkorligen och utan jämkningar godkännas», och
samma yrkande gjorde även Svinhufvud under hot om ministärens
avgång. Resultatet blev det ovan angivna samt, som följd därav,
riksdagsupplösning och nyval.
I valrörelsen deltog ej Lapporiktningen som eget parti, helt
naturligt, enär den räknade anhängare inom alla borgerliga partier. I den
befallande ton ledningen brukar anslå dekreterades, att de borgerliga
partierna skulle bilda ett enda nationellt valförbund, och
motståndarna till denna valtaktik stämplades på förhand som
»frontdesertörer och förrädare». De lokala förhållandena visade sig emellertid
flerstädes starkare än denna hotfulla order. Allmänna borgerliga
valförbund kommo endast till stånd i ungefär halva antalet valkretsar,
men överallt uppställdes kommunismens bekämpande som främsta
valparoll. Från framskjutet Lappohåll har, dock utan ledningens
officiella anslutning därtill, framställts förslag om varjehanda ytterligare
ändringar i statsskicket, avsedda att nedbringa den socialdemokratiska
riksdagsfraktionens numerär och i allmänhet att motarbeta
»partiandan». Sålunda har bl. a. påyrkats införande av samfällda val i
enmansvalkretsar samt borttagande av deras rösträtt, som ej betala
direkt skatt. Hittills åtminstone ha dessa projekt varit föga
genomtänkta, och kritiken har kunnat uppvisa att deras genomförande skulle
kunna få helt andra följder än de avsedda.
Lappoledningens egna uttalanden om valfriheten ha, lindrigt sagt, varit
svävande. Den förklarade sig efter riksdagssessionens slut komma att
»med all kraft bekämpa» sådana »opinionsuttryck, som kunde tänkas
befordra partiintrigerna», men förbjöd i en annan kommuniké
»enskilda våldsdåd och egenmäktiga handlingar», tills vidare dock så att
säga provisoriskt, »i avvaktan på huru valkampanjen kommer att
gestalta sig». Senare har den, med hänsyn till det ogynnsamma
intryck dessa våldsdåd börjat utöva även bland dem, som i stort sett
sympatisera med rörelsen, skärpt förbudet genom hot om kraftigt
inskridande mot våldsverkarna, men även detta nya förbud förklaras
blott gälla »tills vidare» och motiveras ej med något moraliskt
klander av lagtrotset, utan — på samma sätt som i svensk
socialdemokratisk press vid liknande företeelser på arbetsmarknaden — allenast
rent opportunistiskt med att dessa händelser visat sig »skada vår
sak». En lång rad av våldsdåden finna för övrigt tydligen stöd i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
