Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Pelle Molin och Norrlandsskildringen. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PELLE MOLIN OCH NORRLANDSSKILDRINGEN 479
livligast reagerat mot det tjuvskytte å ren, som bedrevs i
Härjedalen och vari bl. a- ortens riksdagsman, den av Molin nämnde
norrmannen på Ljusnedal, ansågs inblandad. Med sin samtida,
livligt debatterade tavla, »Lappar, tillvaratagande tjuvskjutna
renar», hörde Tirén också till de kraftigaste opinionsbildarna i
denna sak. Enligt J. Stadling, den av Molin omtalade
Aftonbladskorrespondenten, som i Jämten 1927 publicerat några
anteckningar om Tirén, var det denne som först tagit initiativet till
kampanjen, vari han sedan sekunderades av Claes Adelsköld i
riksdagen och Stadling i pressen. Det förefaller, som om man
i Jämtland mycket tidigt skulle ha observerat det upprörande i
denna fjällens »kulturkamp», och enligt Stadling anknöt redan
hans år 1888 inledda bekantskap med Tirén just till dessa
missförhållanden. Efter allt att döma har det således varit dennes
exempel, som manat Molin att själv uppträda som »lappfar»,
ett ord som är den adekvata beteckningen just för Tiréns
strävan; en liten detalj i Molins intresse för området är också, att
han 1891 målat en tavla, enligt uppgift hans bästa, föreställande
renar på Ångermanälvens is.
Förmodligen har Molin mycket snart släppt tanken på sin
stora lapproman, varom man dock har en antydan ännu mot
slutet av 1891 i Julkvällens underrubrik till S jul, »första kapitlet
ur en lapphistoria». Om man återvänder till det viktiga
retrospektiva brevet 1896, finner man där emellertid ännu en stor
diktplan, som aldrig vitfördes och varom f. ö. ingenting är
bekant, en bonderoman. »Norrlands bönder äro utplundrade av
sågverksägarna . . . Jag skrev på en bok . . . Det numera fattiga
banaliserade folkets dödssång, men på samma gång ett kraftigt:
Ned med vampyrerna!» Det är den mot mitten av 1890-talet på
allvar uppdykande »norrländska frågan», som här åsyftas.
Enligt vad som meddelas av Stadling, vars artiklar i Aftonbladet
också här spelade en huvudroll, har Tirén även i denna fråga
intagit en aktiv ståndpunkt. I två fall skulle Molin alltså från
sociala utgångspunkter kommit in på den norrländska
provinsskildringen. Också den senare planen hade emellertid gått i
stöpet, därför att en annan tagit primören av ämnet. Efter allt att
döma har det mera varit det vilda och originella, det nya och
uppseendeväckande i genren, som intresserat honom. Man
observerar att också i Sjul den sociala indignationen ohjälpligt
drunknat i det etnografiska och pittoreska, i den omedelbara iakt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
