Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 16 januari - Göteborgs äldre historia. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram till 1680, d. v. s. till den tid, då det kungliga enväldets
uppkomst medför en inskränkning av stadens självstyrelse.
Perioden inledes av den »reformation», som Kristinas
förmyndarregering genomförde i stadens styrelse 1639. De kommunala
stridigheterna hade nämligen föranlett utsändandet av en
kunglig kommission, ledd av Axel Oxenstierna och Jacob De la
Gardie, och vid sitt besök i staden genomförde denna en
välbehövlig omorganisation av stadsstyrelsen. Magistraten
indelades nu i trenne kollegier, vart med en president i spetsen.
Det första kollegiet hade överinseendet över stadens byggnader
och finanser, det andra över rättsskipning och skolväsen och
det tredje över stadens handel. Förebilder för denna
organisation äro, såsom förf. påpekat, i viss mån 1634 års regeringsform
ävensom den kort förut genomförda arbetsfördelningen inom
Stockholms magistrat.
En genomgripande förändring i Göteborgs militära och
kommersiella läge inom riket inträdde efter de lyckosamma
fredssluten med Danmark 1645 och 1658. Staden var icke längre den
framskjutna och sårbara utposten mot Västerhavet, sedan
Halland och Bohuslän blivit införlivade med Sverige. Visserligen
klagade borgerskapet över, att Västergötlands och Dals handel
delvis drogs till de halländska och bohuslänska städerna, men
någon allvarlig konkurrens var ej att befara från deras sida.
Göteborg hade ju de naturliga förutsättningarna att bliva
Västsveriges dominerande handels- och sjöfartscentrum och
var dessutom vid sidan av Stockholm den av statsmakten mest
favoriserade staden i riket. Invånarantalet var dock icke
överväldigande: Almquist beräknar, att det omkring 1680 blott
uppgick till 4,000—4,500. Av dessa voro svenskarna då i ojämförlig
majoritet, ty den holländska och tyska invandringen minskade
alltmera under årens lopp och de gamla »grundarfamiljerna»
blevo försvenskade.
Även om man i en recension utelämnar de partier av arbetet,
vilka ha ett mera lokalhistoriskt intresse, är det dock ogörligt
att göra rättvisa åt de omfattande kapitel, vilka avhandla
rättsskipning, beskattning, tullförhållanden, handels- och
näringslagstiftning, sjöfart och andra hittills föga utforskade
områden i 1600-talets inre svenska historia. Här utgör
Almquists »Göteborgs historia» en verklig fyndgruva och man
kan icke nog högt skatta den grundlighet varmed förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
