Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 16 januari - Dagens frågor - »Meteoren» Prytz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 DAGENS FRÅGOR
nya än de frånvarande gamla — såsom de båda f örstaplanskraf terna
Rydén och Adolf Dahl, den retoriskt sirlige hr Fehr, den plikttrogne greve
Lagerbielke, som visserligen icke kunde uppbära faderns arv men väl det
bästa i Första kammarens traditioner från faderns tid, den flärdfrie
socialist- och statsutskotts veteranen Carlsson-Frosterud, tilläventyrs även
den maskinmässige reformatorn hr Almkvist.
Till dessa, som fallit antingen för dödens eller väljarnas framfart, kan
även läggas den frivilligt avgångne hr Prytz. Dennes snara sortie
inbjuder till några reflektioner. Blott det förhållandet, att hans utträde icke
föranlett tiondedelen av de kommentarer, som ägnades honom för två år
sedan vid entrén på den parlamentariska scenen, bör kunna stämma till
eftertanke. Ty säkerligen lever det ännu i mångas friska minne, hurusom
de största förväntningar knötos till den framstående
industrirepresentantens inval. Icke blott de tidningar, som av partipolitiska skäl måste låta
sin förnöjsamhet vid valen mätas enbart i kvalitativa mått, utan även den
borgerliga pressen utanför den liberala menigheten uppstämde sina »cheers»
eller spådde honom meteorens framtid. Icke minst bet sig händelsen fast
i minnet genom den anglosachsiskt imiterande propaganda, varmed
väst-kustmetropolens liberala bestodo hans riksdagskandidatur.
Redogörelserna för hans flygfärder, fotografierna av familjen, skildringen av hur
vig han var vid äntrandet av talarstolen — detta och liknande
överträffade i livlighet och intimitet vårt lands i övrigt både på gott och ont
enkla, funktionalistiska valrörelse.
Efter två riksdagar har hr Prytz funnit för gott att försvinna ur det
politiska livet. Hans riksdagsbana blev icke meteorens, fastän ryktet ett
slag i våras nämnde honom i samband med hr Ekmans regeringsplaner.
De innersta motiven till hans avgång äro icke kända, men allt gav vid
handen, att han under sin fransyska visit på Helgeandsholmen aldrig
därstädes erfor något av den omisskänliga hemtrevnad, som eljest synes vara
ett essentiale för det allra största flertalet folkrepresentanter. Stående
utanför utskottshierarkien även i dess »tillfälliga» gestaltning kom han
under sina två riksdagar att verka mera som en intresserad åskådare till
lagstiftningsmaskineriet än som en kugge — eller kanske kullager — i
detsamma. Visserligen åhördes hans få egna inlägg i industriella frågor med
den uppmärksamhet, som alla kände tillbörlig gent emot den celebre
nykomlingen, men han saknade oförtydbart »fighting spirit». Han verkade
alltför distraherad för att kunna och vilja gräva ner sig i det politiska
grovgörat. Hans plats högst upp på Göteborgsbänken kom understundom
osökt att teckna sig som en förmedlad övergång till åhörarläktaren. Och
i den individualismens renässans, som det nyliberala partiet odlar med
större iver alltefter mandatens reducering, föreföll hr Prytz huvudsakligen
representera ett appendix till den mera rättslärde och politiskt erfarne hr
Carleson. Deras politiska vänskapsförhållande skulle kunna förliknas vid
Castors och Pollux’, om det icke efter rollfördelningen att döma utåt tedde
sig som lärofaderns och den följsamme discipelns. Så långt framstod
också firman Carleson & Prytz som en ovanligt fast koncentrationsbas i
det liberala partiets kamp på två fronter, dels mot anfrätningen utifrån
och dels mot pulvriseringen inifrån, helst om man samtidigt erinrar sig de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
